Avslutande bildserie från Knivveckan i Ludvika 2015.

Avslutande bildserie från Knivveckan i Ludvika 2015.

Arbete med knivar.

Knivmaterial till salu.

Knivblad av Robert Matsson.

Jan-Ove med fru njuter av Ludvikavädret.

Knivar av Mikael Hansen.

Knivmaterial till salu.

Knivar av Jan Engberg.

Knivmaterial till salu.

Snyggt kockknivsblad av Robert Matsson.

Mer bilder från Knivveckan i Ludvika 2015...

Här följer ett mer bilder från knivveckan i Ludvika. Vädret var som sagt var inte det bästa, men utbudet av knivar, knivblad och knivmaterial höll som vanligt högsta klass.

Fyndlådor.

Utbud av material för knivmakare.

Ingmar och Jan-Ove ventilerar (och löser förmodligen) de senaste världshändelserna.

Väldigt fina knivar, mest helhorns. Vet ej knivmakaren.

plus mer material med vacker masur...

plus ännu mer, mammut och annan exklusivt...

Knivar av Jorn Sonderskov.

och snygga damaskerade knivblad från olika smeder...

och snygga stabiliserade skaftämnen...

Knivveckan i Ludvika 2015, dags igen efter ca: 17 års frånvaro...

Den 8 - 11 juli 2015 är det dags för den årliga knivveckan i Ludvika.

Jag har inte varit där på ca: 17 år, men nu när jag som senior börjat med knivar igen så är det ett måste i kalendern. Det skall kollas och handlas material, se de fantastiska knivarna som är inlämnade till tävlingen samt träffa gamla bekanta som man inte sett på år och dag.

Det kommer förhoppningsvis även att finnas en hel del nya ansikten / knivmakare på plats, för det bör ha hänt en hel del under min frånvaro.

Kiku Knives, japansk knivmakare/bladslipare av taktiska knivar. Kikuo Matsuda, en mästare och legend...

Kikuo Matsuda är en av de mest inflytelserika tillverkarna av taktiska/militära bruksknivar idag, och är en mästare i att slipa ut blad av egen design. Bladen slipas inte på en bandslip utan på en stor slipskiva/slipsten. De slipas utan stöd "freehand" och slipfaserna kan slipas konkava, plana, konvexa (hamaguri), vridna, dubbla eller tripla. Ibland är flera av ovanstående faser kombinerade i ett blad.

Kikuo har slipat i mer än 40 år och har haft ett stort inflytande på designen och konstruktionen av moderna taktiska knivar. Han har bl.a. samarbetat / designat med t.ex. SOG. Knivarna är robusta och tåliga och tillverkade för att tåla tuffa taktiska utmaningar.

Stålet han använder i knivarna är främst OU-31, men även D2, ATS-34, VG-10 och Sandvik 14C28N.

När bladen är fördigslipade och polerade genomgår de en speciell process där de etsas för att få en icke reflekterande ytfinish som även skyddar bladets från yttre påverkan och korrosion. Till skaftet föredrar Kikuo G-10, som textureras för att ge ett skönt och bra grepp. Till slidorna används kydex.

Priserna på knivarna börjar runt $200 för de enklaste modellerna och fortsätter sedan upp mot $800-900 för de mest avancerade knivarna. Ett tecken på att knivarna är väldigt eftertraktade bland brukare är att det i Kina tillverkas kopior av flera av Kikuos modeller för $60-100, men som inte ens är i närheten av orginalens kvalitet och känsla, så dessa bör absolut undvikas.

På YouTube finns det ett 25 minuter långt klipp från Kikuo Matsudas verkstad där man får se när han slipar fram bladen, plus intervjuer och demonstrationer av knivarna. Tyvärr så är klippet på ryska, men är man knivnörd så är det ändå en behållning att kolla in.

Klippet hittar du här.
Kiku Knives hemsida hittar du här.
Knivar och priser på knivar hittar du här (det finns även andra säljare av Kiku Knives, även i Europa).

Här följer litet bilder på en del av Kikuo Matsudas knivmodeller, men utbudet och antalet modeller är mycket större. Alla kanske inte faller mig i på läppen, då några är lite "over the top" smak och designmässigt, men man kan inte låta bli att beundra säkerheten och skickligheten i allt han gör. Kikuo Matsuda är ett verkligt proffs och en mästare.

Två nya bruksknivar klara, med skaft i flammig lönn. Handgjorda knivar...

Så är två nya knivar i det närmaste färdiga, det som återstår är ytterligare inoljning av skaftet och jobba på den matta sidenfinishen på bladet och bolstret. Till knivarna blir det ett par vanliga klassiska vikslidor.

Bladen ifråga har legat sedan förra gången jag gjorde knivar  (ca: 14-16 år). Jag kommer inte ihåg några närmare specifikationer på vem eller var jag fick tag i dom, men jag tror att det var  på en tysk knivmässa som jag köpte dom eller bytte till mig dom  mot stabiliserat trä av en tysk knivmakare. Det jag kommer ihåg är att de är i 12C27-stål och att jag nitade på de rostfria bolstren innan annat kom emellan och de blev liggande.
Så att det tagit ca: 15 år att tillverka de här två tvillingknivarna är väl i längsta laget, men jag har bestämt mig för att i första hand se till att inga UFO:n (unfinished projects) från den tiden blir liggande utan äntligen blir slutförda.

Skaften är som synes i betsad flammig lönn (restbitar från min gitarrproduktion). När oljan slutar att bara sugas in i träet och börjar bygga på ytan, så kommer slutfinishen att lyfta ännu mer vid den avslutande poleringen. Knivarna har en bladlängd på 75mm och totallängd på 180mm, ett ganska bra format som gör dom lättahanterliga och fixar det mesta. Dom är inte till salu då de är ett påtingat beställningsjobb.

Vad fick mig att börja med att göra knivar, att syssla med knivmakeri, knivtillverkning etc...

Min första kniv tillverkade på mitt dåvarande jobb efter att ha läst någon artikel om att göra knivar av filblad i en svensk jakttidning. Resultater fungerade som kniv då den gick att skära med, men så mycket mer var det inte material och designmässigt. Så var det med det. Jag tror den fortfarande finns kvar någostans i min källare. Detta var i början av 80-talet.

Längre fram i mitten av 80-talet kom jag över en Amerikansk bok (The Goodfellow Book of Wonderful Things) om olika hantverkare från hela USA som tillverkade de mest fantastiska saker. Bland alla dessa hantverkare fanns det även några knivmakare representerade och en av dom David Boye, hade även gett ut en bok om knivmakeri Step-by-Step Knifemaking - You Can Do It! redan år 1977.

Då intresset för att göra en bättre kniv (eller flera) hela tiden fanns kvar och gnagde i bakhuvudet så bestämde jag mig för att införskaffa denna bok. Jag gick ned till min bank och köpte en Internationell Bankcheck på bokens pris plus några extra dollar i porto som jag skickade till de kontaktuppgifter som fanns för David B. i Goodfellowboken. Men tyvärr så kom aldrig någon bok, eller något svar.

Längre fram i första halvan av 90-talet när hemsidor började dyka upp på Internet kom jag av en slump in på David Boyes dåvarande knivsajt och där fanns kontaktuppgifter plus epostaddress. Jag skrev då ett mail till David och berättade vad som hänt ca: 8-9 år tidigare, och efter någon vecka kom ett ex. av boken i brevlådan åtföljt av ett brev med ursäkt, och knivmakeriet var tillbaka på spåret igen. Med boken fanns även info om knivbladen och knivarna som David nu tillverkade och det nya var att de inte var smidda utan var gjutna. Några år senare importerade jag en del av hans blad och knivar och sålde till knivmakare här i Sverige under Ludvikaveckan. Jag gjorde även några knivar med David Boyeblad som jag sålde och som jag själv förtfarande använder.

Tillbaka till David Boyes bok, som var utförlig och gick igenom alla steg för att tillverka en kniv (amerikanskt stuk) från start till mål. Den tog upp det mesta av vad som behövs vid tillverkningen av en kniv såsom verktyg, slipar, mallar, jiggar, material, härdning, slipning etc., och innehållet har bäring och är lika aktuellt idag som för 37 år sedan då den först kom ut (1977).

Step-by-Step Knifemaking var vad som fick mig att börja med att göra knivar, och som hållit intresset vid liv. Jag använder den fortfarande ibland och kommer så att göra även framöver.

Svenska knivmakare är väldigt skickliga och gör fantastiska knivar, knivsmederna likaså...

Kniv av Edwin Sjöberg

Då jag gjort ett uppehåll på ca: 14 år i mitt knivmakeri så missar man mycket av vad som händer rent  i knivbranchen, utveckling, materialval, modeller o.s.v. Något som slagit mig under de senaste månaderna när jag uppdaterat mina kunskaper och min insyn i knivmakarbranchen är hur många fantastiskt duktiga knivmakare det finns i dag, och det är likadant med knivsmederna .

Det var alla dessa skickliga knivmakare som fick mig intresserad av att börja göra knivar igen. Jag trodde knivmakeriet var ett avslutat kapitel för min del. Så för några månader sedan (som ganska nybliven senior) surfade jag runt på olika knivmakarsidor en dag, när jag inte hade något speciellt att göra. Allt jag säga är att jag fastnade igen. Vilka fantastiska knivar och vilken inspirationkälla det innebar att se allt detta. Jag hittade även en site där det gick att bläddra igenom flera nummer av Svensk Knivförenings medlemstidning Knivmakaren online, som innehöll massor av inspirerande bilder på prisknivarna från Ludvika och SM.

Fällkniv av Tony Karlsson

Sedan slutet av 90-talet har det hänt en del och många namn på knivmakare känner jag igen från den tiden, åker jag på någon knivträff så kommer jag att känna igen ännu fler personligen trots av vi alla är 15 år äldre. Några knivmakare har tyvärr fallit bort, medan andra har tillkommit. Det är likadant inom materialsidan till knivar, att utbudet av material har breddats ordentligt och att dessa material finns i knivar av alla typer. Regler för knivtävlingar har följt med utvecklingen på samma sätt, så att nya material accepteras.

Jiggen för att slipa/fila fram knivblad testad, fungerar över förväntan...

I helgen tänkte jag genomföra ett litet test av den nya jiggen för att fila mina egna knivblad, men det kom lite annat emellan. Den kära hustrun tyckte det fanns behov av att i stället fixa hemma, då det fanns flera saker som måste åtgärdas. Så testet fick anstå.

I stället började jag att testa en del nu på morgonen i stället, och jag är väldigt nöjd med resultatet än så länge. Litet småjusteringar kommer alltid till innan det funkar perfekt, men här var det inte mycket som behövde åtgärdas. Efter 5 minuter började jag fila på det första bladet med den första filvinkeln mot de ritsade strecken mitt på bladeggen.

Bladet är i ett rostfritt AEB-L stål som jag haft liggande sedan jag tog en paus i knivmakeriet för ca: 15 år sedan. Konturen på bladet utslipad med min dåvarande hembyggda bandslip.

Det gick snabbt att avlägsna stål med filen, trots att filen inte var i bästa skick. På filen hade jag strött på potatismjöl så att skulle gå lättare att få bort filflagor ur filen med filkardan, efter varje 8-10 till drag med filen. Resultatet på bilderna är efter ca: 5 minuters filande, så det stämmer nog att det kan ta ca. 40 minuter per sida att fila till ett knivblad (enligt Aaron Gough's YouTubeklipp).

Med ett så pass litet knivblad (ca:75mm) så skall det nog gå att få ner den tiden till halvtimman per bladsida. Filandet är också ganska avslappande att sitta och göra, det är närmast terapeutiskt och ger en väldigt bra kontroll över framstegen och slutresultatet (säger han avundsjukt och suktar efter sin avyttrade bandslip).

Uppdatering följer om hur det hela avlöper med framstegen att slipa till knivbladet.

Bladet i jiggen, efter 5 min. filande.

De ritsade mittlinjerna på bladeggen. Kan vara någon mm smalare, men i första försöket tog jag till litet extra för att
vara på den säkra sidan. Träbiten bakom bladet är för att hålla det på plats när jag filar.

Jigg för knivmakare, för att fila fram knivblad. Efter Gough Custom's utmärkta Youtubeklipp...

Nu börjar knivmakeriet så sakteliga komma igång, och jag har tillverkat en jigg för att fila fram mina knivblad, efter Gough Custom's enkla och funktionella modell i detta YouTubeKlipp. I texten under klippet finns det instruktioner om mått och vad man behöver för att tillverka jiggen. Missa det inte om du är knivmakare (utan bandslip) och vill tillverka egna blad.

Det mesta av materialet hittade jag hos Clas Olson, förutom en del prylar som jag redan hade hemma. Den totala kostnaden hamnade på ca: 150:00 kronor, inte så illa utläggsmässigt.

Förra gången jag gjorde knivar hade jag en riktigt heavy bandslip som jag byggde själv och som fungerade ypperligt, men när jag gick tillbaka till att bygga gitarrer så gjorde jag mig av med den. Då hade jag även en liten källarlokal där jag kunde härja utan att störa omgivningen då den lät en hel del. Nu är läget annorlunda då jag pysslar med det mesta hemma, förutom när jag behöver lite proffsigare maskiner för träbearbetning då jag går till en slöjdlokal för en lokal hantverksförening. Där finns även ett rum för metallbearbetning där jag tänker hålla till med jiggen.

Det jag ändrade på i Gough's instruktion var att jag använde inslagsmuttrar i bulthålen (som jag hade hemma, men det fattas tyvärr några) och på öglebulten har jag en bricka med mutter så att jag kan låsa fast den. Jag tänker dessutom fräsa ett spår i framkanten för att limma in någon form av måttband, utgående år båda hållen med noll mitt på. Bra för att måtta in bladen när jag vänder dom för att slipa andra sidan.
Jiggen kommer jag att prova ut de närmaste dagarna och jag kommer att uppdatera med inlägg och info om hur den fungerar i praktiken. Jag har stora förhoppningar på den.

PS, Jag kommer att kapa flärparna på slangklämman och även fixa till ett handtag till filen så att det hela blir bekvämare att jobba med.

Svenska knivmakare - André Andersson, knivmakare och knivsmed...

Jag har inte för vana att titta på GoKväll på TV. För att vara riktigt ärlig så tittar jag väldigt sällan på TV, då programmen helt enkelt är för undermåliga (det mesta).

I början av förra veckan var det dock ett intressant inslag i GoKväll om knivmakaren och smeden André Andersson (tipset kom från min mor). Jag gick därför in och kollade det hela på SVT-play, och jag gillade vad jag såg av André och hans fantastiska smide och knivskapande. Tidigare har jag bara sett vad han skapar då jag besökt hans site.

Tittar du inte på GoKväll-typen av program och därför missat knivinslaget så tycker jag att du skall gå in och titta på SVT-play, om du är det minsta intresserad av knivsmide och vill se enastående damasksmidda svärd och knivar.

Inslaget hittar du här (inslaget är ca: 10:30 minuter in i programmet).
Andrés knivsite hittar du här

Intresset för att tillverka knivar igen kommer tillbaka. Knivmaterial för knivmakare...

Suget efter att på nytt börja tillverka knivar kommer tillbaka.

Nu när jag börjat skriva om knivar på den här bloggen, så kommer även intresset för att igen börja tillverka knivar i mindre skala så sakteliga tillbaka. Igår var jag nere i källaren och grävde i 2-3 timmar i alla backar och

lådor jag kunde komma åt utan att slita ut mig helt och hållet.
Resultatet var inte så oävet, då jag under botaniserandet lyckades hitta massor av material som jag totalt glömt bort att jag hade. Mycket hinner försvinna ur minnet sedan mitten av 1990-talet.

I alla händelser hittade jag en hög med knivblad, allt ifrån nästan färdiga till flera som bara påbörjats. Problemet är att jag inte kommer ihåg vad det är för stål i alla de olika bladen. Några vet jag direkt bara genom att titta på dom som dom tre kockbladen från David Boye, de tre fulltångebladen i damaskusstål (de två översta och det längst till höger). På några av de övriga bladen har jag klokt nog skrivit vad det är för stål (AEB-L), men de flesta är helt utan information. Frågan är hur jag skall lösa detta när det blir dags för att skicka dom på härdning. Finns det någon generell härdningscykel som går att använda i så fall?

Förutom knivbladen hittade jag även massor av vulkfiber, mosaikpins (som jag tillverkade förra gången det begav sig), micarta, mässingsplåt och ämnen, nickelsilver till bolster, knivstål, mellanlägg i horn och rekonstruerad sten, skaftämnen i trä, horn och ben m.m. Inte det sämsta om man vill komma med knivtillverkning igen som jag ämnar göra. Men så är det det där med bandslip, som är ett ganska nödvändigt verktyg om man vill göra knivar från grunden. Men på något sätt skall väl även det gå att lösa, och det får väl bli vanligt gammaldags handarbete med fil och filjigg om så krävs.

Plåtar för mellanlägg och mässing, nickelsilver och stål till bolster.

Vulkfiber, mosaikpins (egentillverkade) och micarta.

Varför fällknivar? Varför inte?

Okänd tillverkare.

Varför har jag gillat och gillar knivar, speciellt fällknivar?

Ja det är ju för det första ett väldigt praktiskt och bra verktyg (förmodligen människans viktigaste) som man har användning för i massor av dagliga situationer. Det mesta fixas ju med hem och köksknivarna, men är man utanför hemmet är det en helt annan sak. En slidkniv med fast blad är då ett utmärkt verktyg att ta med sig om man tänker sig att vara i skog och mark, men är inte så praktisk i det dagliga livet om man inte är hantverkare med rätt att bära en arbetskniv. För alla oss andra som tycker att det är bra och praktiskt att alltid ha en kniv med sig är fällkniven därför det bästa och oftast enda alternativet.

Okänd tillverkare

En fällkniv fyller som sagt var kraven man har utmärkt i ovanstående lägen. Den är liten och smidig att bära med sig i en ficka eller i väskan, den klarar det mesta som man har behov av att åtgärda och den är laglig om man inte väljer ett för långt blad.

Fällkniven har dessutom en sinnrik design och funktion och är för det mesta rätt snygg både på ett estetiskt och funktionellt sätt. Den är med andra ord ett utmärkt komplement och backup till slidkniven om man ger sig ut i naturen för att plocka bär eller svamp, campa, jaga eller bara ha det bra.

Jag är litet förvånad med tanke på ovanstående, att inte fler av Sveriges alla duktiga och fantastiska knivmakare kompletterar sitt sortiment av slidknivar med egentillverkade fällknivar. Fällknivssatser är utmärkt till detta. Allt för att nå fler och nya kunder och fylla ett gap i knivmakarens arsenal. Att de dessutom är väldigt prisvärda att tillverka och för kunden, är bara en extra bonus.

Bitjärn. Bloggen för knivar i allmänhet, och fällknivar i synnerhet...

Nu är det då dags att komma igång med att blogga om knivar sådär i allmänhet, och fällknivar i synnerhet.

Schrade Uncle Henry, urtypen för gents folder.

Jag har gillat och intresserat mig för knivar ända sedan jag var en ung grabb, deras konstruktion, funktion och design. Detta intresse har gått upp och ner under åren som gått, med toppar och dalar. Den senaste toppen inträffade under 1990-talet, då jag tillhörde det då stora gardet av knivmakare och dessutom även sysslade med att sälja knivmaterial till andra knivmakare. Intresset dalade sedan när annat kom emellan, men har alltid funnits vilande och latent i min tillvaro. Jag har bara väntat på att det skall komma tillbaka och nu är det dags. Det är inte lika dominerande som vid förra intressetoppen, nu har det en mer normal nivå då det får delas med massor av andra saker som gör livet njutbart.

Okänd tillverkare.

Jag skall därför skriva om knivar i den här bloggen, dels som brukare och dels som knivmakare (på en fritids/hobbynivå). Det kommer att handla om de flesta typer av knivar som jag gillar och tycker är intressanta att orera om, men fällknivar kommer att få en speciell plats då jag anser att dessa är essensen för vad en kniv skall och kan vara. Jag har alltid en fällkniv med mig i axelväskan, då den är ett oumbärligt verktyg att alltid ha med sig. Den används regelbundet till olika uppgifter, kanske inte dagligen men i alla fall en eller ibland ett par ggr per vecka.

Det speciella med en bra fällkniv är att den är lätt att ta med sig, den är enkel och funktionell att använda, den är inte skrymmande och är lätt att ta fram och stoppa undan och den behöver inte kosta en förmögenhet för att till fullo fylla sin funktion. En fällkniv är dessutom lättare att anpassa till gällande lagar.

Nog om detta, då jag inte vill bli alltför långrandig i mitt första inlägg. Så det får räcka för den här gången.