Fem nya kockknivar på gång. WA-skaft, santoku, gyuto, petty, nakiri, aogami stål...

Bara ett litet bildinlägg på framstegen med de fem beställda kockknivarna. Träslagen i de olika skaften finns specificerade i föregående inlägg.

Nu börjar arbetet med den oktagonala formen. Väldigt kul moment när man ser det hela växa fram.
Uppdateringar på utvecklingen följer.

Nya kockknivar på G. Oktagonala WA-skaft till Petty, Nakiri, Santoku och Gyuto...

Har fått en beställning på ett gäng kockknivar med japanska blad och litet snyggare skaft i diverse olika matchande träslag. Knivarna det blir är Petty, Nakiri, Santoku, Gyuto och förmodligen tillkommer en enkelslipad Deba.

- Det längre 270 mm Gyutobladet är i VG-10 eggstål och laminerat med blötjärn i nashiji finish. Tillverkat av Mr. Tanaka /"Hidryuki" signature.
- Nakiribladet är 160 mm med blue paper (Aogami) #2 eggstål laminerat med rostfri damascus. Också Tillverkat av Mr. Tanaka /"Hidryuki" signature.
- Pettybladet är 135 mm med blue paper (Aogami) #2 eggstål laminerat med rostfri damascus. Tillverkare Ichimonji Kichikuni.
- Det kortare 210 mm Gyutobladet är i VG-10 laminerat med rostfri damascus. Tillverkare Sekizo.
- Santokubladet är 160 mm och med eggen i SRS15 pulverstål laminerat med rostfritt stål. Tillverkare Gekko.

Träslag till skaften är en mix av bl.a. Lacewood, Olivträ, Alvril, Björkvril, kryckträ av Körsbär, Zirokote, Mexican Kingwood, Gonsalo Alves & Valnöt. Till det kommer diverse kontrastaccenter i vulkfiber och olika metaller.

Uppföljning kommer allt eftersom.

Nya WA omskaftningar av Santoku, Petty och Petty. Nya skaft kockknivar.

Har några nya omskaftningar på gång av lite japanska kockknivar. Bladen på bilden är för Santokun i Hitachi pulverstål, Pettyn i laminerad aogami / blue paper steel och Nakirin i damascus / VG10 stål. Skall bli roligt att jobba med de nya skaften till dessa. Förutom de tre bladen på bilden som skall omskaftas har jag även fyra andra på gång. Två st. med WA-skaft och två i västerländsk modell.

Har inte bestämt ännu vad det skall bli för trä i buketten av omskaftningar, men det blir spännande att välja ut träbitar från min stash.

Har desutom gjort en brukskniv i nordisk stil, bara att sy slidan så är den klar. Skaftet är i masur och stabiliserad färgad lönn.

Färdiga omskaftade kockknivar. Nya WA skaft på japanska kockknivar...

De två japanska kockknivarna som jag skaftar om till en kund är nu klara. Det blev åttakantiga (octagonala) WA-skaft i lite olika vackra träslag.

Den med det ljusare skaftet är i betsad Björkvril med mellanlägg i Ziricote. Den mörkare har bolster i Mexican Kingwood och bakdelen av skaftet i Alvril. Mellanläggsbiten kommer från en tavelhylla i Ek från IKEA som jag hittade på Myrorna. Det fick bli en liten knorr med arbetsanknytning då ägaren till knivarna jobbar på IKEA. En viss skillnad mot IKEA:s kockknivar.

Några pimpade fällknivar har blivit klara. Pimped folding knives.

Förutom kockknivarna som jag jobbat med under gårdagen (se tidigare inlägg) så har även tre nya fällknivar blivit customizerade eller pimpade som det så vackert även kallas. Till den ena gjorde jag nya skalor av en mindre bit australisk Brown Mallee Burl som jag har haft liggande sedan senare delen av 1990-talet.

Jag var inbjuden som knivmakare/knivutställare av dåvarande företaget Craft Supplies i Yorkshire i England. Craft supplies var specialiserade på maskiner, verktyg och material till svarvare och dom hade också ett stort lager med annorlunda och exotiskt virke från hela världen. Naturligtvis passade jag på att handla med mig en del hem. Jag har fortfarande en del bitar kvar från den tiden som liggat i källaren, så det är så torrt som det någonsin kan bli. Fördelen med dom pimpade fällknivarna är att man kan använda mycket mindre träbitar som andra ratar då de är för små för vanliga knivar.

Så var det med virket som jag använde till den andra kniven. Det hittade jag i skrotlådan efter det att svepaskgänget varit i lokalen tidigare på dagen, där även Bergslagens Knivgille även håller till några kvällar i veckan. Det är päronträ, och jag tyckte mönstret och färgerna i rött och rosa i träbiten verkligen var snyggt och att den skulle passa utmärkt till en fällkniv. Resultatet stöder min uppfattning tycker jag.

Resultatet på båda fällknivarna blev väldigt bra och träet kommer verkligen till sin rätt i det något mindre formatet. Det är virket som lyfter utseendet så att det blir bra mycket snyggare än med de halvor/skalor i micarta, G-10 eller annan svart plast som normalt sitter på de här fällknivarna.

Det blev även en mindre fällkniv (övre bilden) med ett mer standardutseende på träskalorna i Lacewood.

Pimpad Enlan fällkniv med nya skalor/halvor i Brown Mallee Burl.

Pimpad Enlan fällkniv med nya skalor/halvor i Brown Mallee Burl.

Pimpad Enlan fällkniv med nya skalor/halvor i Päronträ från skrotlådan.

Pimpad Enlan fällkniv med nya skalor/halvor i Päronträ från skrotlådan.

Omskaftning åt kund av japanska kockknivar. Santuko x 2 - nya skaft

Fick in ett par japanska kockknivar som använts flitigt och där ägaren var lite missnöjd med skaften. Dessa var standardskaft av vanlig japansk typ som är tillverkade för att lätt gå att uppdatera / byta. Knivarna är inköpta i Japan och har ägarens namn i Kanjitecken ingraverat, så de nya skaften skulle vara lite exklusivare i snyggt trä och jag fick fria händer när det gäller trävalet. Det visar på förtroende från kunden som jag uppskattar.

De ny skaften kommer att bli åttakantiga WA-skaft i Alvril, Ek och Mexican Kingwood till den ena och Björkvril och Ziricote till den andra. Knivseggarna kommer även att få sig en uppsnyggning och slipning då de har en hel del utslag (chip-outs) i varierande storlek. Har de legar och skavt med andra knivar i en kökslåda eller åkt några varv i diskmaskinen kanhända.

Skaftämnen är borrade och klara att epoxylimmas (blir inte så lätt att byta i framtiden, om det behövs). Skall avvakta detta någon dag då det kanske skall tillkomma några mellanlägg ytterligare i metall förutom den svarta vulkfibern som redan är på plats. WIP-uppdatering följer.

Två nya skaft / omskaftning av japanska gyutos klart innan semestern, desert ironwood och VG-10...

Hann precis få omskaftningen av två gyutos klara innan semestern, det är tänkt att de även skall få varsin saya när jag kommer tillbaka om två veckor.
De nya skaften är i ett par snygga bitar desert ironwood, och med specialnitar i mässing och rostfritt,
Jag har inkluderat flera olika bilder på var kniv då fotomiljö, ljus och andra faktorer påverkar bilder något enormt, så resultatet kan variera kraftigt när det gäller färger och nyanser. Bladen är VG-10 med laminering av damaskstål.

WIP, att skafta om tre japanska kockknivar.Två nakiri och en bunka, aogami och rostfritt stål...

Det går framåt med i omskaftningen av de tre japanska kockknivarna. Skaften har tagit form och finputsats till 600 korn. Det enda som nu återstår är att runda av fram och bakkanten och att limma i bladen. Sedan är det bara inoljningen kvar. Banske blir det lite bets innan det steget, men där har jag inte bestämt mig än.

WIP, på gång. Skafta om, omskaftning, nya skaft på japanska kockknivar...

Det här är vad jag håller på med för tillfället, omskaftning eller nya skaft på några japanska kockknivar. Det är inga större fel på skaften som satt på knivarna (helt nya knivar), men det är roligare med lite snyggare och mer exklusiva skaftmaterial som gör att knivarna blir personliga och sticker ut, helt enkelt snyggare.

Träslagen som jag använder är bl. a. björkvril (flammig), klykvirke från björk, valnöt, desert ironwood plus lite olika mellanläggsbitar. Lite vulkfiber och metallmellanlägg kommer även att komma till.

Egentligen skulle skaftämnena ha varit stabiliserade med MMA, men Stig i Växjö verkar inte vara särskilt intresserad av att utföra stabilisering då han inte ens bryr sig om mina mail (eller har han mailtrubbel eller slagit igen). Så ostabiliserat får det bli.

Slutresultatet kommer så småningom.

Klicka bild för större och bättre...

Appropå vrilarna i tidigare inlägg, det finns dom som är värre...

De mest fantastiska vrilarna på träd hittar man ofta i offentliga miljöer och parker i städerna. Det är som om omgivningen och trädens ofta höga ålder är gynnsamma för vrilbildningar. Eller är det så att träden utvecklar dessa vrilar bara för att retas med alla slöjdare, då de är ouppnålig förbjuden frukt?

Trädet på bilden har allt av detta, mer vrilar än stam som synes. Det fortsätter även i samma mängd längre upp på stammen i 4-5 meter till plus mindre grova på grenar (kom ej med på bild). Art okänd, får vänta på att löven utvecklas mer.

Så var det det här med vrilar eller knosor till knivskaft och slöjdmaterial...

Ni när jag har börjat slöjda och göra knivar igen så märker jag att jag på nytt har drabbats av vrilsjukan. D.v.s att när man är ute i naturen så förbyts det allmänna naturintresset och allmänna observationer till att i stället koncentreras på träd och deras utväxter. När man går på en plats där man tidigare strövat så upptäcker man numera minsta lilla vril och utväxt man passerar, något man tidigare totalt ignorerat.

Dessutom börjar man tänka i banor som vem är markägare här, ska jag försöka ta reda på det och komma med en förfrågan o.s.v. Man blir lite som en insnöad kryssningsmissil, med den stora skillnaden att man sällan kommer till skott (med undantag för skott från mobilkameran). Man lägger dock in platsen där vrilen finns i det särskilda utrymme i hjärnan för "värdelöst vetande", om man någon gång skall göra slag i saken och agera i stället för att flanera.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även följande bild.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även ovanstående bild.

Björkvrilar på gång.

Lite större björkvril, finns en något mindre på baksidan.

Hasselvril, den första jag sett på en hassel.

Ekvril, behöver växa till sig.

Desert Ironwood / Olneya tesota, även kallat Arizona Ironwood. Fantastisk trä och en favorit för knivmakare...

Desert Ironwood, knivmakarens mest exklusiva träslag.

Desert Ironwood, fördelar: Om du är en knivmakare, vet du förmodligen redan mycket av det som följer. Att det har fantastiska mönster och färger från gult över olika bruna nyanser till svarta stråk. Att det är så dimensionellt stabilt att det är skrämmande, det rör sig inte det minsta. Att det har en otrolig lyster och chatoyance som gör att det är en dröm att polera. Att det är helt fantastiskt att svarva.

Desert Ironwood, nackdelar: Trädet är inte stort, har ett krokigt växtsätt samt är begränsat till i huvudsak Sonoraöknen, sydvästra USA och nordvästra Mexico som enda växtplats. Detta medför att utbudet är begränsat, samt att de användbara bitarna är förhållandevis små och dyra.

Desert Ironwood (Olneya tesota)

Utbredning: Sydvästra USA och nordvästra Mexico

Storlek: 6-10 m i höjd, diameter på stam 0,3-0,6 m. På skyddade platser kan trädet bli större

Torkad vikt: Ca; 1,210 kg/m3

Specifik vikt: Högre än 1,0 även som torkat virke. D.v.s.tyngre än vatten så det sjunker

Janka hårdhet: 1480 kgf (14,500 N)

Krympning: Inga data tillgängliga, men rapporteras vara väldigt stabilt vid användning

Färg/utseende: Kärnvedens färg varierar från gult/orange  till mörkt rött eller brunt, med mörkare stråk i lila och svart. Vissa bitar kan vara helt svarta. Gul ytved som är skarpt avskild från kärnveden.

Textur/struktur: Beroende på trädets storlek är strukturen oftast knotig eller vildvuxen. Jämn och fin textur med utmärkt naturlig lyster.

Att bearbeta: Svår på grund av den höga tätheten. Högt motstånd mot skärande verktyg, så skarpa verktyg är viktigt.

Användningsområde: Desert Ironwood används främst till små projekt som knivskaft, pistolkolvar, smycken etc. Bra att svarva och lätt att polera till fantastisk glans och lyster.

Den vänstra bilden är garanterat Photoshoppad.

Allergi/hälsoaspekt: Inga officiella studier har gjorts på Desert Ironwood, men rapporter tyder på att sågspån kan vara irriterande för hud och andningsorgan.information.

Pris/tillgång: Storleken och den begränsade tillgången (dess ovanlighet) medför att priserna är extremt höga på Desert Ironwoodvirke.

Hot/skydd: Arten finns inte listad i CITES bilagor eller på IUCN:s Red List över hotade arter..

Besläktade arter: Inga tillgängliga.

Kommentarer: Desert Ironwood kan uppnå en ålder på 1500 år. Kärnved på döda träd är i det närmaste icke biologiskt nedbrytbart, i stället vittrar den bort genom fysiska processer. Ett dött träd kan stå kvar 100-tals år innan det skattat åt förgängligheten.
Ironiskt nog är den närmaste släktingen till Desert Ironwood sockerärten, som har liknande blommor och blad och ärtskideliknande frökapslar.

Här under följer ytterligare ett gäng bilder på Desert Ironwood för olika projekt.
OBS!!! Tänk på att det är ganska vanligt att förbättra färgen och kontrasten på bilder av den här typen i Photoshop innan man lägger upp dom på nätet, särskilt om de är till försäljning. Ibland kan detta vara svårt att avgöra om det är skickligt gjort av en driven proffsig Photoshoppare.

Bilder på sidan kommer från olika källor på nätet, bl.a.
Kitchen knife forum.
Arizona Ironwood.
eBay
Bark River Knives

Typiskt Photoshopförbättrade bilder på Desert Ironwood.

Förmodligen Photoshoppade...

Japanska gyuto kockknivar i damaskus, bra ämnen för omskaftning med snyggare trä...

Bra Japanska gyuto kockknivar, utmärkta ämnen för skafta om / omskaftas med snyggt stabiliserat trä eller kanske halvor av Desert Ironwood/Arizona Ironwood. Det kan kanske även vara läge med dold nitning / infästning, för att det västerländska träskaftet skall framhävas bättre. Har lite funderingar på hur jag skall genomföra det för att det skall hålla. Men i slutändan kan det bli vanliga (ovanliga nitar) skruvnitar i lite annorlunda design.

Japansk kockkniv som varit med ett tag har fått förlängt liv med nytt wa-skaft och saya...

Slutbilder på omskaftningen och sayatillverkningen. Den väl använda japanska kockkniven fått ett förlängt liv med nytt oktagonalt wa-skaft och tillhörande saya. Helt klar att börja användas och göra tjänst i många år framöver.

Omskaftningen, det nya skaftet på santoku kockkniven nu helt klart, är nöjd med det hela...

Så då var det hela klart och kniven kan börja göra tjänst igen (lite mer olja kanske skall till). Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resultatet, men nästa omskaftning (redan inplanerat) skall bli litet nättare i dimensionerna, så att den även passar och kan användas av den kära hustrun.