knivstål...

Olika stål i fällknivar, fickknivar, bruks och jaktknivar, kockknivar och taktiska knivar. Vad är egentligen bäst... 

Blad i 440C, ett bra stål med hög rostbeständighet.
Vid val av ny kniv bör du ägna särskild uppmärksamhet åt vilken typ av stål som bladet har, och vilka egenskaper du prioriterar. Just stålet är verkligen bladets innersta väsen och främst ansvarigt för hur kniven presterar. Stål är i grunden en legering (dvs en blandning) av kol och järn, som dessutom är berikat med andra element för att förbättra vissa egenskaper beroende på önskat resultat. Inom knivindustrin skapas olika typer av stål genom att variera de olika tillsatselementen, allt för att få ett knivstål som är så bra som möjligt och uppfyller följande egenskaper på olika sätt och med varierande resultat.

Hårdhet: Ett mått på stålets förmåga att motstå permanent deformation (efter Rockwellskalan).
Härdbarhet: Förmågan hos ett stål vid härdning (genom värmebehandlingsprocess).
Styrka: Stålets förmåga att motstå deformation när de utsätts för stress och tillämpade krafter.
Duktilitet: Stålets förmåga att flexa eller böjas utan att brytas.
Seghet: Stålets förmåga att absorbera energi före sprickbildning eller flisutslag. Notera att ju starkare eller hårdare stålet är, desto mindre seghet kommer det sannolikt att ha.
Initialskärpa: Skärpan i bladet första gången det används.
Egghållbarhet: Förmågan hos knivbladet att behålla eggskärpan utan frekvent omslipning.
Rostmotstånd: Förmågan hos stålet att motstå ytförsämring från yttre påverkan (motstånd mot korrosion). Observera att en hög motståndskraft mot korrosion innebär en eftergift i skärpeprestanda.
Slitstyrka: Förmågan att stå emot slitage och nötning under normal användning.
Tillverkning: Den procedur med vilken stålet kan bearbetas, planas, slipas och härdas (tillverkningsstegen för ett knivblad).



Legeringsämnen i stål

Per definition är stål en kombination av järn och mindre än 2 procent kol. Under århundraden var kol det enda legeringsämnet. Problemet i början vid ståltillverkning var snarare att bli av med oönskade element, inte att lägga till nya. Idag finns det dock en mängd olika legeringsämnen, som tillsätts moderna stål för att ge olika egenskaper.

Järn i sig är en relativ mjuk metall. Det behåller inte en vass egg särskilt länge, det slits snabbt och har låg motståndskraft mot böjning. Lägger man däremot till en liten del kol så förändras det dramatiskt. Kolet kombineras med järnet och bildar hårda karbidpartiklar genom hela matrisen. Resultatet blir att det är motståndskraftigt mot slitage och böjning och att det går att få en väldigt bra skärpa som håller. Mindre karbider och en stramare kornstruktur möjliggör helt enkelt en starkare, vassare egg. Andra karbidbildare, som vanadin, kan förbättra kornstrukturen i stålet ytterligare. Knivar med hög vanadinhalt kan ha en väldigt hög skärpa, men är svårare att slipa.

• Kol - Finns i alla stål och är det viktigaste härdningselement. Mer än 0,5 procent kol kvalificerar ett stål som ett stål med hög kolhalt.
• Krom - Tillsätts för bättre slitstyrka och korrosionsbeständighet. Ett stål med minst 13 procent krom kallas rostfritt men är egentligen mindre rostbenäget. Krom är även en karbidbildare, så det ökar också slitstyrkan.
• Mangan - Karbidbildare. Mangan underlättar kornstrukturen samt ökar härdbarheten och slitstyrkan. Mangan finns i de flesta stål som används till bestick.
• Molybden - Ännu en karbidbildare. Ger ökad hårdhet, förhindrar sprödhet och gör stålet lättare att bearbeta.
• Nickel - Förbättrar seghet och eventuellt eventuellt även korrosionsbeständighet.
• Fosfor - I huvudsak en förorening.
• Kisel - Ökar hårdheten och styrkan.
• Svavel - Ger bättre bearbetbarhet men minskar segheten.
• Tungsten - Ger bättre värme- slitage- och stöttålighet. Volfram är den starkaste karbidbildaren efter vanadin.
• Vanadin - Karbidbildare. Bidrar till slitstyrka och härdbarhet. Vanadin förbättrar kornstrukturen vilket bidrar till ökad seghet och förmågan till hög skärpa.

När det gäller kock och köksknivar så hamnar de flesta i kategorin "rostfritt med hög kolhalt". Dessa knivar innehåller i allmänhet mellan 0,5 och 0,8 procent kol, 13 till 18 procent krom och lite mangan, molybden, kisel, fosfor och svavel. Detta ger ett stål som är lätt att tillverka och bearbeta, är motståndskraftigt mot rost och annan påverkan samt är någorlunda slittålig. Kockknivar från Global och Mac's Superiorlinje har lite mer vanadin för förbättrad slitstyrka och en finare kornstruktur, vilket gör att knivrarna går att slipa till en fantastisk hög skärpa.

Tyvärr så är det "bästa knivstålet" inte bara en fråga om att maximera varje enskild egenskap här ovanför. Den viktigaste avvägning är balansen mellan styrka/hårdhet och seghet. Ett knivblad kan tillverkas för att vara extremt hårt, men som splittras i bitar om de släpps på en hård yta. Omvänt kan ett blad tillverkas för att vara otroligt segt och så att det kan böjas, men har då har en obefintlig förmåga att behålla eggskärpan. Det är också värt att nämna att begreppet "rostfritt stål" är allmänt missvisande, eftersom alla typer av stål kommer att visa någon form av missfärgning om de lämnas utsatta för väder och vind länge nog. Som med de flesta frågorna i livet är svaret på "vilket är det bästa knivstålet" - det beror på omständigheterna. Genom att veta hur du kommer att använda din kniv, kommer du med stor säkerhet att kunna bestämma det bästa stålet just för dig.

Olika typer av knivstål 
Här under finns en lista på några av de vanligaste typerna av rostfritt stål som används i olika typer av knivar. OBS - Ett äkta rostfritt stål måste ha minst 14% krom, något som är väldigt viktigt i knivar som används i restaurang/kommersiella kök



Grupp 1, AAAAA-stål
•  CPM S35VN
2009 introducerades detta stål av CI och Chris Reeve som en utvecklad version av deras tidigare utmärkta S30V stål och döpte det till S35VN. Genom en finare kornstruktur och genom att addera små mängder niobium förbättrades segheten och förmågan till hög skärpa som redan var väldigt hög i S30V. Många hävdar att detta stål just nu är det förnämsta knivstålet med en bra kombination av seghet, förmåga till hållbar skärpa och motstånd mot korrosion.
•  CPM S30V
Stål tillverkat av CI, som enbart kallas S30V). Utmärkt skärpa och rostmotsånd. Används främst för high-end knivar och dyra köksverktyg. Ett av de finaste knivstålen med optimal balans mellan hårdhet och seghet.
•  M390
M390 är ett nytt superstål som tillverkas av Böhler-Uddeholm. Det använder tredje generationens metallpulverteknologi och är speciellt utvecklat för knivblad som kräver utmärkt korrosionsbeständighet och mycket hög hårdhet och utmärkt slitstyrka. Krom, molybden, vanadin och volfram tillsätts att främja skärpa och skärpevaraktighet. M390 härdar till 60-62 HRC. Tillverkarna kallar detta stål "Microclean" och det kan poleras till hög spegelglans.
• Elmax
Från Böhler-Uddeholm kommer även Elmax vilket är ett höglegerat krom-vanadin-molybden pulverstål med extremt hög slitstyrka och korrosionsbeständighet.
• BG-42
Detta stål anses anses också vara ett premiumstål med en hög egghållbarhet jämfört med stålen här nedanför. En nackdel är att det kan vara lite svårt att skärpa.



Grupp 2, AAAA-stål
• 154CM
Ett bra hårt stål som liknar S30V och kommer från USA och som är någorlunda resistent mot korrosion. Den har utmärkt seghet för de flesta användningsområden och har en bra egghållbarhet. Måttligt svårt att slipa. Finns i flera bättre knivar från ledande tillverkare som Benchmade. Det finns även en variant av CPM 154CM, som  tekniskt är samma legering men tillverkas annorlunda med mindre karbidpartiklar, men det är diskutabelt om den genomsnittlige användaren kan märka någon skillnad.
• ATS-34
Den japanska motsvarigheten till 154CM. Har liknande egenskaper som 154CM och är högkvalitativt stål som är mycket populärt bland knivmakare. ATS-34 har stor skärpevaraktighet men är faktiskt mindre rosttrögt än t.ex. 440C stål.
• D2
D2 stålet kallas ofta "rosttrögt" eftersom den saknar den nödvändiga mängden krom (14%) för att kvalificera sig som riktigt rostfritt, men det ändå ger ett bra rostmotstånd. Det är dessutom hårdare än andra stå i den här gruppen som 154CM eller ATS-34 och har därför bättre egghållbarhet. Det är därför även svårare att slipa,  faktum är att du verkligen måste vara en bra slipare/brynare för att få en fin egg på D2.
• VG-10
Det här stålet liknar 154CM och ATS-34 i kompositionen men har lite mer krom, det innehåller även vanadin vilket gör det marginellt "bättre" än dessa två. Det har sitt ursprung i Japan men har även börjat användas på den amerikanska marknaden av bl.a. Spyderco. Det är riktigt hårt och går att få mycket vasst, men också en aning skört. Vanligt förekommande på dyrare japantillverkade kockknivar.
• N680
N680-stål innehåller ca 20% kväve vilket gör den extremt korrosionsbeständigt. Det innehåller också ca 1,5% kobolt, som gör att det kan göras mycket hårt och ger en bra egg då det är väldigt finkornigt. Dess egghållbarhet fär liknande som 154CM. Med tanke på korrosionsbeständigheten så är det ett bra val för knivar som kommer i kontakt med saltvatten, som seglins och dykknivar.



Grupp 3, AAA-stål
• 440C
Detta är ett rostfritt stål som vanligen används på många masstillverkade knivar och är ett utmärkt och prisvärt knivstål. Det har rimligt seghet samt är slitstarkt och har bra korrosionsbeständighet. Det är lätt att slipa och har den högsta andelen av kol och krom i denna grupp.
• AUS-8
AUS-8 kommer från Japan och är som 440C mycket rostbeständigt. Det har också bra seghet men behåller inte en vass egg lika bra som några av de bättre premiumstålen som har en högre andel kol. Riktigt lätt att slipa.
• 8Cr13MoV
MOV-serien av stål kommer från Kina och kan jämföras med AUS-8, men har en något högre kolhalt. Du får mycket för pengarna med detta stål, som bl.a. används av tillverkare som Spyderco.
• 14C28N
Rostfritt stål från den svenska tillverkaren Sandvik, som är en uppgradering av deras 13C26 som följer här under. Det finns litet mer krom i 14C28N men skillnaden är marginell. Ett bra stål i mellanklassen som går att få verkligt vasst.



Grupp 4, AA-stål
• 420HC
Liknar 420 stålet, men med högre kolinnehåll (HC i stålets namn står för High Carbon) som gör stålet hårdare. Betraktas som ett stål i lägre mellanklassen, men används av t.ex Buck. Ett prisvärt stål som kräver bra härdning som resulterar i en bra skärpa och motståndskraft mot korrosion.
• 440A
Liknar 420HC men med lite mer krom som har som resultat förhöjda nivåer av slitstyrka och korrosionsskydd.
• 13C26
Kommer från Uddeholm och liknar 440A, men med högre kol till kromförhållande som generellt gör det lite hårdare och med bättre slitstyrka på bekostnad av rostbeständigheten. Ändå är det svårt att skilja dom åt. 13C26 och det något bättre 14C28N utvecklades ursprungligen för rakblad och som förväntat går det att få dom riktigt rakbladsvassa .



Grupp 5, A-stål
420 & 420J
420 & 420J ligger bland stål i den nedre delen av kvalitetsspektrumet men är fortfarande utmärkta stål för allmänt bruk. Med lågt innehåll av kol (mindre än 0,5%) ger det mjukare blad och som snabbare blir slött än stål av högre kvalitet. Det är segt och har hög flexibilitet och motstånd mot rost men det är inte särskilt motståndskraftiga mot slitage. Ett vanligt stål i massproducerade billigare knivar.



Kinesiska stål
•  3Cr13MoV, En 420-typ av stål men med tillsats av molybden och vanadin.
•  5Cr13MoV, Nära 5Cr15MoV i komposition med en hårdhet på 56-58RC. Används vanligen i dyrare saxar fällknivar och jaktknivar.
•  6Cr12MoV, Nära 6Cr14MoV i komposition med en hårdhet på upp till 60RC. Bra till rakverktyg och kiruriska instrument.
•  7Cr13MoV, Den stora skillnaden mellan 7Cr13MoV och 7Cr17MoV är tillsatsen av krom. 7Cr13MoV har mindre draghållfasthet, hårdhet och slitstyrka jämfört med 7Cr17MoV.
•  7Cr17MoV, Jämförbart med 440A.
•  8Cr13MoV, Räknas som ett bättre budgetstål med en hårdhet på 56-48 RC. Används av bl.a. Spyderco, Kershaw etc. i deras budgetknivar. Liknar AUS-8 och 440B i komposition, men med något högre kolinnehåll.
•  8Cr14MoV, Nära AUS-8 i komposition. Ett ypperligt prisvärt knivstål med bra prestanda.
•  9Cr18Mo, Kinastål av högre kvalitet som används i rakverktyg och kiruriska instrument.

Förutom ovanstående kinatillverkade stål så importerar Kina andra knivstål som dom använder i litet dyrare knivar som t.ex. VG-10 från Japan till kockknivar, 12C27 från Sverige till bruksknivar, olika rostfria damaskusstål från Tyskland etc.

Inga kommentarer:

kommentera gärna