Jag undrar vilken typ av kniv och svärdsblad denna damaskussmed tillverkade, finns några fortfarande kvar...
2014-10-11
2014-10-10
Jag är öppen för det mesta när det gäller knivar, men det finns gränser...
OK, jag vet att dessa är avsedda att både tälja och hugga med, lite combokniv, men ger mig spejsade vibbar. |
Jag är öppen och intresserad av det mesta när det gäller knivar, olika modeller, olika typer, olika utföranden, olika stålsorter, laminerade stål, damaskusstål, rostfritt, olika skaftmaterial, slidknivar, fabriksknivar, handgjorda knivar, kockknivar, fällknivar, bruksknivar, stora knivar och små, enkla knivar eller art-knives, specialknivar, tacticalknivar, old schoolknivar eller moderna knivar i hi-techmaterial o.s.v.
Listan på vad mitt knivintresse omfattar kan göras hur lång som helst, men det finns ett stort undantag. Något som jag har fruktansvärt svårt för att förlika mig med är alla dessa olika varianter av knivar med fantasyinspiration, där går definitivt gränsen. Sci-Fi inspirerade knivar ligger delvis också i det här grannskapet.
Fantasy fällkniv. Användbar? Design? Vuxenpoäng? Varför? |
Det är som om det fattas något i hela fantasyknivkonceptet (funktion, design, användbarhet), eller är det att det är för mycket av allting så att det går över styr (over the top). Jag vet inte vad det är som får mig att reagera som jag gör, att vara helt och totalt ointresserad. Men så är det och kommer med stor säkerhet att att så förbli för all framtid.
Är jag inskränkt, ute och cyklar, för gammal, i så fall upplys mig gärna med vederhäftiga sakliga kommentarer.
Vet inte vad jag skall säga... |
2014-10-09
Hittade några fler fulltånge damaskblad (1095 & 15N20) att sätta tänderna i, eller filar, borrar & slippapper...
Upptäckte några bortglömda knivblad i damaskstål när jag botaniserade efter annat i källaren. Inte så dumt med tanke på att jag skall ta upp knivmakeriet igen och bli knivmakare.
Var nere i källaren igen för att leta efter träbitar och litet handverktyg till att göra knivar och hittade då några fulltångeknivblad i damaskstål och några i Uddeholm AEB-L. Jag hade totalt glömt bort dom, men när jag fick dom i min hand så kom minnet om deras historia tillbaka. En verkligt positiv överraskning så här i höstrusket. Man måste ta till vara på varje glädjekorn man hittar.
Allting pekar sålunda på att jag verkligen måste ta tag i knivmakarbiten på allvar igen, så att jag har något för händerna när det behövs. Jag har även fått påstötningar från släkt och vänner samt från några gamla knivkunder som vill beställa nya knivar, så något måste jag ha gjort rätt. Som synes är de tre damaskbladen i vridet slumpmönster "random pattern" endast halvfärdiga (mer eller mindre) medan de två yttersta i AEB-L är i det närmaste färdiga förutom borrning och härdning. När det gäller designen på det längst till vänster så blev jag inspirerad av Ron Gastons fantastiska knivar vill jag minnas.
Såg på något forum (som jag börjat frekventera igen) att Ron inte inte längre fanns i livet. Tänk vad mycket man missar när man pysslat med annat i 10-12 år. Ron Gaston var i alla händelser en fantastisk knivmakare.
Var nere i källaren igen för att leta efter träbitar och litet handverktyg till att göra knivar och hittade då några fulltångeknivblad i damaskstål och några i Uddeholm AEB-L. Jag hade totalt glömt bort dom, men när jag fick dom i min hand så kom minnet om deras historia tillbaka. En verkligt positiv överraskning så här i höstrusket. Man måste ta till vara på varje glädjekorn man hittar.
Allting pekar sålunda på att jag verkligen måste ta tag i knivmakarbiten på allvar igen, så att jag har något för händerna när det behövs. Jag har även fått påstötningar från släkt och vänner samt från några gamla knivkunder som vill beställa nya knivar, så något måste jag ha gjort rätt. Som synes är de tre damaskbladen i vridet slumpmönster "random pattern" endast halvfärdiga (mer eller mindre) medan de två yttersta i AEB-L är i det närmaste färdiga förutom borrning och härdning. När det gäller designen på det längst till vänster så blev jag inspirerad av Ron Gastons fantastiska knivar vill jag minnas.
Såg på något forum (som jag börjat frekventera igen) att Ron inte inte längre fanns i livet. Tänk vad mycket man missar när man pysslat med annat i 10-12 år. Ron Gaston var i alla händelser en fantastisk knivmakare.
2014-10-07
Veckans bitjärn (kniv) för knivnördar. En mästare i damasksmide, dolk i mosaic damascus av Conny Persson...
En mästare när det gäller att smida knivblad i mosaikdamaskus och som dessutom gör helt fantastiska knivar är Conny Persson från Los, Sverige. Helt enkelt enastående.
Amazing mosaic damascus dagger from master bladesmith and knifemaker Conny Persson from Los, Sweden. The knife and the work is just flawless and outstanding in execution.
En gång i veckan kommer ett inlägg med en bild eller flera bilder på veckans kniv/knivar. Inga speciella kriterier styr utvalet, det kan vara bilder på snygga, underliga, speciella, udda, spektakulära, dyra, billiga, gamla eller nya knivar. I praktiken vad som helst som har en skärande egg och kan rubriceras som kniv. Förmodligen kommer det en att bli en övervikt av det spektakulära och snygga. Jag vet att det hela kan rubriceras som knivnörderi i kubik, men så får det i alla händelser bli.
Amazing mosaic damascus dagger from master bladesmith and knifemaker Conny Persson from Los, Sweden. The knife and the work is just flawless and outstanding in execution.
Conny Persson Mosaic Damascus Dagger. |
2014-10-06
Sköt om och förbättra prestandan i dina köks och kockknivar. Tips hur du får bättre knivar...
Det finns en hel del man kan göra själv för att få bättre prestanda från sina köksknivar, och många av åtgärderna är ganska enkla att genomföra. Så med litet kunskap och vilja kan man dramatiskt förbättra köks och kockknivarnas prestanda (om du inte vill satsa på att uppgradera din knivsamling genom nya inköp).
1 - Grundregler, det mest elementära att göra och absolut inte göra.
- Använd bara skärbrädor av trä eller plast. Skärbrädor av glas, keramik, sten eller stål är helt förkastligt att använda så dumpa dom omgående.
- Knivarna skall aldrig hamna i diskhon. Dels är det farligt för den som skall handdiska och dels skaver dom mot annat som skall diskas och kan skada spetsen och eggen samt göra dom slöa.
- Knivar har ingen plats i diskmaskinen, värmen och de koncentrerade diskmedlen kan skada skaftmaterialet och påverka stålet negativt. Dels kan de även ligga och skava emot andra bestick och slöas. Bra knivar skall diskas och torkas för hand, och omedelbart läggas undan.
- Se till att knivarna alltid är torra och rena vid förvaring.
- Förvara abolut inte dina knivar liggande lösa i en kökslåda, det är att tigga om att de skall bli slöa och oanvänbara. Använd knivblock, magnetfästen eller eggskydd till knivarna vid förvaring. Passar någon av knivarna inte i ett knivblock, så finns det utmärkta knivskydd i plast. Magnetremsor rekommenderas inte om du har barn eller nyfikna husdjur.
- Slutligen, knivarna är inte avsedda för att användas som burköppnare, skruvmejslar, bändjärn, hammare eller för att öppna lådor, det finns särskilda verktyg för dessa användningsområden. I helvetet finns det en särskild avdelning för dom som missbrukar sina knivar på ovanstående sätt.
Handsmidet damascusblad på kockkniv. |
- Använd bara skärbrädor av trä eller plast. Skärbrädor av glas, keramik, sten eller stål är helt förkastligt att använda så dumpa dom omgående.
- Knivarna skall aldrig hamna i diskhon. Dels är det farligt för den som skall handdiska och dels skaver dom mot annat som skall diskas och kan skada spetsen och eggen samt göra dom slöa.
- Knivar har ingen plats i diskmaskinen, värmen och de koncentrerade diskmedlen kan skada skaftmaterialet och påverka stålet negativt. Dels kan de även ligga och skava emot andra bestick och slöas. Bra knivar skall diskas och torkas för hand, och omedelbart läggas undan.
Fabrikstillverkad kökskniv i rostfritt damaskstål laminerat med VG-10 eggstål. |
- Förvara abolut inte dina knivar liggande lösa i en kökslåda, det är att tigga om att de skall bli slöa och oanvänbara. Använd knivblock, magnetfästen eller eggskydd till knivarna vid förvaring. Passar någon av knivarna inte i ett knivblock, så finns det utmärkta knivskydd i plast. Magnetremsor rekommenderas inte om du har barn eller nyfikna husdjur.
- Slutligen, knivarna är inte avsedda för att användas som burköppnare, skruvmejslar, bändjärn, hammare eller för att öppna lådor, det finns särskilda verktyg för dessa användningsområden. I helvetet finns det en särskild avdelning för dom som missbrukar sina knivar på ovanstående sätt.
2014-10-03
Intresset för att tillverka knivar igen kommer tillbaka. Knivmaterial för knivmakare...
Suget efter att på nytt börja tillverka knivar kommer tillbaka.
Nu när jag börjat skriva om knivar på den här bloggen, så kommer även intresset för att igen börja tillverka knivar i mindre skala så sakteliga tillbaka. Igår var jag nere i källaren och grävde i 2-3 timmar i alla backar och
lådor jag kunde komma åt utan att slita ut mig helt och hållet.
Resultatet var inte så oävet, då jag under botaniserandet lyckades hitta massor av material som jag totalt glömt bort att jag hade. Mycket hinner försvinna ur minnet sedan mitten av 1990-talet.
I alla händelser hittade jag en hög med knivblad, allt ifrån nästan färdiga till flera som bara påbörjats. Problemet är att jag inte kommer ihåg vad det är för stål i alla de olika bladen. Några vet jag direkt bara genom att titta på dom som dom tre kockbladen från David Boye, de tre fulltångebladen i damaskusstål (de två översta och det längst till höger). På några av de övriga bladen har jag klokt nog skrivit vad det är för stål (AEB-L), men de flesta är helt utan information. Frågan är hur jag skall lösa detta när det blir dags för att skicka dom på härdning. Finns det någon generell härdningscykel som går att använda i så fall?
Förutom knivbladen hittade jag även massor av vulkfiber, mosaikpins (som jag tillverkade förra gången det begav sig), micarta, mässingsplåt och ämnen, nickelsilver till bolster, knivstål, mellanlägg i horn och rekonstruerad sten, skaftämnen i trä, horn och ben m.m. Inte det sämsta om man vill komma med knivtillverkning igen som jag ämnar göra. Men så är det det där med bandslip, som är ett ganska nödvändigt verktyg om man vill göra knivar från grunden. Men på något sätt skall väl även det gå att lösa, och det får väl bli vanligt gammaldags handarbete med fil och filjigg om så krävs.
Nu när jag börjat skriva om knivar på den här bloggen, så kommer även intresset för att igen börja tillverka knivar i mindre skala så sakteliga tillbaka. Igår var jag nere i källaren och grävde i 2-3 timmar i alla backar och
lådor jag kunde komma åt utan att slita ut mig helt och hållet.
Resultatet var inte så oävet, då jag under botaniserandet lyckades hitta massor av material som jag totalt glömt bort att jag hade. Mycket hinner försvinna ur minnet sedan mitten av 1990-talet.
I alla händelser hittade jag en hög med knivblad, allt ifrån nästan färdiga till flera som bara påbörjats. Problemet är att jag inte kommer ihåg vad det är för stål i alla de olika bladen. Några vet jag direkt bara genom att titta på dom som dom tre kockbladen från David Boye, de tre fulltångebladen i damaskusstål (de två översta och det längst till höger). På några av de övriga bladen har jag klokt nog skrivit vad det är för stål (AEB-L), men de flesta är helt utan information. Frågan är hur jag skall lösa detta när det blir dags för att skicka dom på härdning. Finns det någon generell härdningscykel som går att använda i så fall?
Förutom knivbladen hittade jag även massor av vulkfiber, mosaikpins (som jag tillverkade förra gången det begav sig), micarta, mässingsplåt och ämnen, nickelsilver till bolster, knivstål, mellanlägg i horn och rekonstruerad sten, skaftämnen i trä, horn och ben m.m. Inte det sämsta om man vill komma med knivtillverkning igen som jag ämnar göra. Men så är det det där med bandslip, som är ett ganska nödvändigt verktyg om man vill göra knivar från grunden. Men på något sätt skall väl även det gå att lösa, och det får väl bli vanligt gammaldags handarbete med fil och filjigg om så krävs.
Plåtar för mellanlägg och mässing, nickelsilver och stål till bolster. |
Vulkfiber, mosaikpins (egentillverkade) och micarta. |
2014-10-02
Hur kunde de japanska kockknivarna ta över marknaden så totalt på bara 5-10 år?
Hur kunde de japanska kockknivarna ta över marknaden så totalt när det gäller högklassiga knivar för proffs och amatörer på bara 5-10 år?
Det beror främst på orsakerna som togs upp i ett tidigare inlägg. Men man kan även uttrycka det mer krasst och ärligt. De traditionella västerländska knivarna var inte speciellt bra, utan snarare dåliga kompromisser.
De vanligaste föekommande knivarna i restaurangkök och i hemmet har designats för minsta gemensamma nämnare. Detta innebär att flera kalkylerade kompromisser görs under tillverkningen, allt för att tillfredställa så många personer som möjligt under en väldigt lång tid. Ungefär som sjukhusmaten, som för att passa så många som möjligt utan att sticka ut blir ganska intetsägande och menlös innebär kompromisserna vid knivtillverkningen att prestandan på dina knivar är avsevärt försämrade.
Den första kompromissen gäller stålet, som utan tvekan är det viktigaste i en kniv. De flesta större tillverkarna (Henckels, Wusthof, Forschner, etc.) har egna stålblandningar, men håller korten mot bröstet när det gäller den faktiska utformningen av sina stål.
Enligt insiders inom stålindustrin påminner eller överenstämmer dessa stållegeringar med ett välkänt stål som går under namnet 440A. Detta stål är främst framtaget för sitt motstånd mot rost och slitage i stället för att ge en högpresterande egg med hållbar skärpa. Men är inte detta bra med tanke på miljön i ett kök?
I teorin ja, i verkligheten nej!
Kompromissen när det gäller stålet förstärks dessutom vid härdningen, som gör att stålet är mycket mjukare än det kan och borde vara. Generellt kan man säga att ju hårdare stål desto bättre blir skärpan och egghållbarheten. Men, ett hårdare stål är svårare att skärpa upp och att underhålla. Så teoretiskt håller sig tillverkarna därför till en lägre hårdheten för att förenkla möjligheten att slipa kniven hemma genom att använda diverse tillbehör. Har du någon gång försökt få till en hög skärpa på en billig kökskniv, så inser du att det är en oöverstiglig avgrund mellan teori och praktik.
Knivtillverkare av fina-gatan knivar som Henckels, Sabatier, Wusthof, m.fl., är något bättre avseende hårdheten, men knivstålet är fortfarande mjukare än det behöver vara med med en hårdhet på 52-56 enligt Rockwellskalan. Som nämnts ovan så ligger motsvarande japansktillverkade knivar på 61-62 RC. Rockwellskalan används för att mäta den relativa hårdheten på solida objekt.
Nästa kompromiss hittar vi i eggvinklarna. De flesta köksknivar levereras med en eggvinkel på 25° per sida, ibland även högre. Lägger man ihop de två sidorna på 25° får man en total eggvinkel på 50°, i bästa fall. Har du en gradskiva i närheten så ser du genast att 50 är en extremt trubbig vinkel, som är mer lämpad för en yxa än en högklassig kockkniv. Teorin bakom denna eggvinkel från tillverkaren är att den bättre står emot skador från yttre påverkan som slitage felaktig hantering. Enligt mig så är det absolut inte nödvändigt
Slutligen har vi ytterligare en faktor som bidrar till den dåliga knivstandarden i hem och även bland proffsigare användare, den felaktiga hanteringen och missbruk av kniven / knivarna av användaren.
Det beror främst på orsakerna som togs upp i ett tidigare inlägg. Men man kan även uttrycka det mer krasst och ärligt. De traditionella västerländska knivarna var inte speciellt bra, utan snarare dåliga kompromisser.
De vanligaste föekommande knivarna i restaurangkök och i hemmet har designats för minsta gemensamma nämnare. Detta innebär att flera kalkylerade kompromisser görs under tillverkningen, allt för att tillfredställa så många personer som möjligt under en väldigt lång tid. Ungefär som sjukhusmaten, som för att passa så många som möjligt utan att sticka ut blir ganska intetsägande och menlös innebär kompromisserna vid knivtillverkningen att prestandan på dina knivar är avsevärt försämrade.
Denna bild har inget samband med inlägget, den är bara inkluderad för att lätta upp sidan med lite skönhet. |
Enligt insiders inom stålindustrin påminner eller överenstämmer dessa stållegeringar med ett välkänt stål som går under namnet 440A. Detta stål är främst framtaget för sitt motstånd mot rost och slitage i stället för att ge en högpresterande egg med hållbar skärpa. Men är inte detta bra med tanke på miljön i ett kök?
I teorin ja, i verkligheten nej!
Kompromissen när det gäller stålet förstärks dessutom vid härdningen, som gör att stålet är mycket mjukare än det kan och borde vara. Generellt kan man säga att ju hårdare stål desto bättre blir skärpan och egghållbarheten. Men, ett hårdare stål är svårare att skärpa upp och att underhålla. Så teoretiskt håller sig tillverkarna därför till en lägre hårdheten för att förenkla möjligheten att slipa kniven hemma genom att använda diverse tillbehör. Har du någon gång försökt få till en hög skärpa på en billig kökskniv, så inser du att det är en oöverstiglig avgrund mellan teori och praktik.
Knivtillverkare av fina-gatan knivar som Henckels, Sabatier, Wusthof, m.fl., är något bättre avseende hårdheten, men knivstålet är fortfarande mjukare än det behöver vara med med en hårdhet på 52-56 enligt Rockwellskalan. Som nämnts ovan så ligger motsvarande japansktillverkade knivar på 61-62 RC. Rockwellskalan används för att mäta den relativa hårdheten på solida objekt.
Inte heller denna kniv är någon illustration till det som står i inlägget, bara lite mer skönhet av japansk santukosnitt. |
Slutligen har vi ytterligare en faktor som bidrar till den dåliga knivstandarden i hem och även bland proffsigare användare, den felaktiga hanteringen och missbruk av kniven / knivarna av användaren.
2014-10-01
Veckans bitjärn (kniv) för knivnördar. Amerikans tolkning av klassisk svensk brukskniv...
En amerikansk knivmakares tolkning av den klassiska svenska brukskniven, med Moraknivgener i designen. En fulltångemodell med skaft i masurbjörk som är stilren, enkel och snygg. Behövs inte mer. Kniven kommer från The Backyard Bushman.
En gång i veckan kommer ett inlägg med en bild eller flera bilder på veckans kniv/knivar. Inga speciella kriterier styr utvalet, det kan vara bilder på snygga, underliga, speciella, udda, spektakulära, dyra, billiga, gamla eller nya knivar. I praktiken vad som helst som har en skärande egg och kan rubriceras som kniv. Förmodligen kommer det en att bli en övervikt av det spektakulära och snygga. Jag vet att det hela kan rubriceras som knivnörderi i kubik, men så får det i alla händelser bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)