Jag är öppen för det mesta när det gäller knivar, men det finns gränser...

OK, jag vet att dessa är avsedda att både tälja
och hugga med, lite combokniv, men ger mig
spejsade vibbar.

Varför ?

Jag är öppen och intresserad av det mesta när det gäller knivar, olika modeller, olika typer, olika utföranden, olika stålsorter, laminerade stål, damaskusstål, rostfritt, olika skaftmaterial, slidknivar, fabriksknivar, handgjorda knivar, kockknivar, fällknivar, bruksknivar, stora knivar och små, enkla knivar eller art-knives, specialknivar, tacticalknivar, old schoolknivar eller moderna knivar i hi-techmaterial o.s.v.

Listan på vad mitt knivintresse omfattar kan göras hur lång som helst, men det finns ett stort undantag. Något som jag har fruktansvärt svårt för att förlika mig med är alla dessa olika varianter av knivar med fantasyinspiration, där går definitivt gränsen. Sci-Fi inspirerade knivar ligger delvis också i det här grannskapet.

Fantasy fällkniv. Användbar?
Design? Vuxenpoäng? Varför?

Även om dessa knivar kan vara tillverkade med ett gediget och utsökt hantverk och med en duktig och etablerad knivmakare som upphovsman, så blir jag totalt och permanent ointresserad om det finns den minsta tillstymmelse till tendens av fantasy i slutresultatet.

Det är som om det fattas något i hela fantasyknivkonceptet (funktion, design, användbarhet), eller är det att det är för mycket av allting så att det går över styr (over the top). Jag vet inte vad det är som får mig att reagera som jag gör, att vara helt och totalt ointresserad. Men så är det och kommer med stor säkerhet att att så förbli för all framtid.

Är jag inskränkt, ute och cyklar, för gammal, i så fall upplys mig gärna med vederhäftiga sakliga kommentarer.

Vet inte vad jag skall säga...