Mer pimpade fällknivar - More pimped folding knives...

Det har som sagt var blivit en hel del fällknivar som färdigställts inför sommaren och här är ett ytterligare ett par Enlanknivar av samma modell i mediumstorlek.

Den övre har nya sidor i Teak burl (vril), ett väldigt snyggt träslag med fina färger, stråk och ådringar. Teak burl har många små minimala ytsprickor, som dessbättre bara ger mer karaktär till utseendet och som inte på några sätt påverkar hållbarheten. Jag gillar det verkligen, ådring och utseende som verkligen matchar.

Den nedre kniven har nya sidor i väldigt accentuerad flammig Acacia som ändrar mönster och färg beroende på hur man håller kniven och det infallande ljuset, spektakulärt.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i Teak "burl".

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i vril av Teak.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i Teak "burl".

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i vril av Teak.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i flammig Acacia.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i flammig Acacia.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i flammig Acacia.

Pimpad / customiserad Enlan med nya sidor i flammig Acacia.

Appropå vrilarna i tidigare inlägg, det finns dom som är värre...

De mest fantastiska vrilarna på träd hittar man ofta i offentliga miljöer och parker i städerna. Det är som om omgivningen och trädens ofta höga ålder är gynnsamma för vrilbildningar. Eller är det så att träden utvecklar dessa vrilar bara för att retas med alla slöjdare, då de är ouppnålig förbjuden frukt?

Trädet på bilden har allt av detta, mer vrilar än stam som synes. Det fortsätter även i samma mängd längre upp på stammen i 4-5 meter till plus mindre grova på grenar (kom ej med på bild). Art okänd, får vänta på att löven utvecklas mer.

Så var det det här med vrilar eller knosor till knivskaft och slöjdmaterial...

Ni när jag har börjat slöjda och göra knivar igen så märker jag att jag på nytt har drabbats av vrilsjukan. D.v.s att när man är ute i naturen så förbyts det allmänna naturintresset och allmänna observationer till att i stället koncentreras på träd och deras utväxter. När man går på en plats där man tidigare strövat så upptäcker man numera minsta lilla vril och utväxt man passerar, något man tidigare totalt ignorerat.

Dessutom börjar man tänka i banor som vem är markägare här, ska jag försöka ta reda på det och komma med en förfrågan o.s.v. Man blir lite som en insnöad kryssningsmissil, med den stora skillnaden att man sällan kommer till skott (med undantag för skott från mobilkameran). Man lägger dock in platsen där vrilen finns i det särskilda utrymme i hjärnan för "värdelöst vetande", om man någon gång skall göra slag i saken och agera i stället för att flanera.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även följande bild.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även ovanstående bild.

Björkvrilar på gång.

Lite större björkvril, finns en något mindre på baksidan.

Hasselvril, den första jag sett på en hassel.

Ekvril, behöver växa till sig.