Desert Ironwood / Olneya tesota, även kallat Arizona Ironwood. Fantastisk trä och en favorit för knivmakare...

Desert Ironwood, knivmakarens mest exklusiva träslag.

Desert Ironwood, fördelar: Om du är en knivmakare, vet du förmodligen redan mycket av det som följer. Att det har fantastiska mönster och färger från gult över olika bruna nyanser till svarta stråk. Att det är så dimensionellt stabilt att det är skrämmande, det rör sig inte det minsta. Att det har en otrolig lyster och chatoyance som gör att det är en dröm att polera. Att det är helt fantastiskt att svarva.

Desert Ironwood, nackdelar: Trädet är inte stort, har ett krokigt växtsätt samt är begränsat till i huvudsak Sonoraöknen, sydvästra USA och nordvästra Mexico som enda växtplats. Detta medför att utbudet är begränsat, samt att de användbara bitarna är förhållandevis små och dyra.

Desert Ironwood (Olneya tesota)

Utbredning: Sydvästra USA och nordvästra Mexico

Storlek: 6-10 m i höjd, diameter på stam 0,3-0,6 m. På skyddade platser kan trädet bli större

Torkad vikt: Ca; 1,210 kg/m3

Specifik vikt: Högre än 1,0 även som torkat virke. D.v.s.tyngre än vatten så det sjunker

Janka hårdhet: 1480 kgf (14,500 N)

Krympning: Inga data tillgängliga, men rapporteras vara väldigt stabilt vid användning

Färg/utseende: Kärnvedens färg varierar från gult/orange  till mörkt rött eller brunt, med mörkare stråk i lila och svart. Vissa bitar kan vara helt svarta. Gul ytved som är skarpt avskild från kärnveden.

Textur/struktur: Beroende på trädets storlek är strukturen oftast knotig eller vildvuxen. Jämn och fin textur med utmärkt naturlig lyster.

Att bearbeta: Svår på grund av den höga tätheten. Högt motstånd mot skärande verktyg, så skarpa verktyg är viktigt.

Användningsområde: Desert Ironwood används främst till små projekt som knivskaft, pistolkolvar, smycken etc. Bra att svarva och lätt att polera till fantastisk glans och lyster.

Den vänstra bilden är garanterat Photoshoppad.

Allergi/hälsoaspekt: Inga officiella studier har gjorts på Desert Ironwood, men rapporter tyder på att sågspån kan vara irriterande för hud och andningsorgan.information.

Pris/tillgång: Storleken och den begränsade tillgången (dess ovanlighet) medför att priserna är extremt höga på Desert Ironwoodvirke.

Hot/skydd: Arten finns inte listad i CITES bilagor eller på IUCN:s Red List över hotade arter..

Besläktade arter: Inga tillgängliga.

Kommentarer: Desert Ironwood kan uppnå en ålder på 1500 år. Kärnved på döda träd är i det närmaste icke biologiskt nedbrytbart, i stället vittrar den bort genom fysiska processer. Ett dött träd kan stå kvar 100-tals år innan det skattat åt förgängligheten.
Ironiskt nog är den närmaste släktingen till Desert Ironwood sockerärten, som har liknande blommor och blad och ärtskideliknande frökapslar.

Här under följer ytterligare ett gäng bilder på Desert Ironwood för olika projekt.
OBS!!! Tänk på att det är ganska vanligt att förbättra färgen och kontrasten på bilder av den här typen i Photoshop innan man lägger upp dom på nätet, särskilt om de är till försäljning. Ibland kan detta vara svårt att avgöra om det är skickligt gjort av en driven proffsig Photoshoppare.

Bilder på sidan kommer från olika källor på nätet, bl.a.
Kitchen knife forum.
Arizona Ironwood.
eBay
Bark River Knives

Typiskt Photoshopförbättrade bilder på Desert Ironwood.

Förmodligen Photoshoppade...

Rysk konstkniv med snygg gravyr. Veckans bitjärn (kniv) för knivnördar...

Ännu en spektakulär konstkniv av en rysk knivmakare, med fantastisk gravyr och koftagiri. Även den här gången har jag problem med tillverkarens namn då mina kunskaper i kyrillisk text inte har förbättrats sedan sist, jag har dessutom ingen aning om var i den ryska texten namnet finns. Men kniven talar i alla händelser för sig själv.

Japanska gyuto kockknivar i damaskus, bra ämnen för omskaftning med snyggare trä...

Bra Japanska gyuto kockknivar, utmärkta ämnen för skafta om / omskaftas med snyggt stabiliserat trä eller kanske halvor av Desert Ironwood/Arizona Ironwood. Det kan kanske även vara läge med dold nitning / infästning, för att det västerländska träskaftet skall framhävas bättre. Har lite funderingar på hur jag skall genomföra det för att det skall hålla. Men i slutändan kan det bli vanliga (ovanliga nitar) skruvnitar i lite annorlunda design.

Kockkniv / kökskniv. Veckans loppisfynd, ett vintage Sheffield skinkknivset i fantastiskt skick...

Knivsetet i det här inlägget hittade jag igår på Myrorna för 35:00 per del, totalt 70 kronor. Ett riktigt fynd med mitt mått mätt. Ett set i "old school-design" från tiden när far skar upp söndagssteken.

Det är ett vintage Sheffieldtillverkat skinkset, som är i det närmaste oanvänt och med skaft i imiterat elfenben. Kniven är vass, med vad som verkar vara den ursprungliga fabriksslipade eggen, det finns inte det minsta tecken på sliprepor efter senare påbättring. Eggen är inte i paritet med nutida bättre knivar, men tillräckligt vass för exempelvis julskinkan.

Det jag undrar litet över är vad den utfällbara delen på baksidan av gaffeln fyller för funktion. Som stöd funkar det inte, och inte heller som någon form av stopp. Finns det någon med bättre kunskap och erfarenhet, så lämna gärna info / förklaring med en kommentar.

Vintage knivblock med stil och karaktär, lite 50-60-tals "old school" design...

Jag måste erkänna att jag är svag för saker med litet annorlunda "old school" design och stil. Prylar och tillbehör som har litet karaktär och historia, som t.ex. knivblocken här nedanför. De är amerikanska knivblock från mitten av 1900-talet och de har en egen mjuk design med litet art-deco inspirerade former som gillar. Att de dessutom visar tecken på patina, en historia och att de har använts under lång tid, gör att de sticker av mot moderna knivblock som är väldigt snarlika varandra. Tyvärr så går det inte att få tag på något liknande här i Sverige, så det blir väl till att i stället snickra ihop något liknande själv.

Jag är medveten om att moderna knivblock är väldigt praktiska, tillverkade i bra material och med ren design, men i mina ögon finns det ändå något som fattas för att jag skall lägga pengar på att köpa ett och placera det i vårt kök.

Vintage knivblock

Japansk kockkniv som varit med ett tag har fått förlängt liv med nytt wa-skaft och saya...

Slutbilder på omskaftningen och sayatillverkningen. Den väl använda japanska kockkniven fått ett förlängt liv med nytt oktagonalt wa-skaft och tillhörande saya. Helt klar att börja användas och göra tjänst i många år framöver.

Två nya bruksknivar klara, med skaft i flammig lönn. Handgjorda knivar...

Så är två nya knivar i det närmaste färdiga, det som återstår är ytterligare inoljning av skaftet och jobba på den matta sidenfinishen på bladet och bolstret. Till knivarna blir det ett par vanliga klassiska vikslidor.

Bladen ifråga har legat sedan förra gången jag gjorde knivar  (ca: 14-16 år). Jag kommer inte ihåg några närmare specifikationer på vem eller var jag fick tag i dom, men jag tror att det var  på en tysk knivmässa som jag köpte dom eller bytte till mig dom  mot stabiliserat trä av en tysk knivmakare. Det jag kommer ihåg är att de är i 12C27-stål och att jag nitade på de rostfria bolstren innan annat kom emellan och de blev liggande.
Så att det tagit ca: 15 år att tillverka de här två tvillingknivarna är väl i längsta laget, men jag har bestämt mig för att i första hand se till att inga UFO:n (unfinished projects) från den tiden blir liggande utan äntligen blir slutförda.

Skaften är som synes i betsad flammig lönn (restbitar från min gitarrproduktion). När oljan slutar att bara sugas in i träet och börjar bygga på ytan, så kommer slutfinishen att lyfta ännu mer vid den avslutande poleringen. Knivarna har en bladlängd på 75mm och totallängd på 180mm, ett ganska bra format som gör dom lättahanterliga och fixar det mesta. Dom är inte till salu då de är ett påtingat beställningsjobb.

De olika typerna av skaft på japanska kockknivar. Ovalt skaft, D-skaft, oktagonalt och hinouraskaft...

Det finns 4 olika traditionella huvudtyper av skaft på japanska kockknivar, samt den västerländska modellen. Den västerländska känner de flesta redan till, men det är ett tema med variation främst i form och utseende. Modellen finns som halv eller heltånge.

När det gäller de japanska skaften så finns det som sagt var fyra huvudtyper, det ovala skaftet, D-skaftet, det oktagonala skaftet och hinouraskaftet. Alla utom D-skaftet passar både höger och vänsterhänta.
Skaften fästs på tången främst genom att bränna in tången, men även limmade skaft förekommer. Skaften som bränns på tången gör dessa lätta att byta då behov av detta uppstår, men sitter ändå säkert och lossnar inte i första taget.
De vanligaste träslagen är ho (magnoliaträ), iichi och bränd/rostad kastanj. De vanligaste skaften är de ovala och D-skaften. De åttakantiga och hinouraskafter återfinns främst på  dyrare knivar. Även mer exotiska träslag används på mer exklusiva knivar. Många japanska knivtillverkare erbjuder oftast olika alternativ av ovanstående skafttyper till sina knivar.

Ovalt skaft.

D-skaft.

Oktagonalt (åttakantigt) skaft.

Hinouraskaft. En kombination av det åttakantiga och ovala skaftet.

Omskaftningen, det nya skaftet på santoku kockkniven nu helt klart, är nöjd med det hela...

Så då var det hela klart och kniven kan börja göra tjänst igen (lite mer olja kanske skall till). Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resultatet, men nästa omskaftning (redan inplanerat) skall bli litet nättare i dimensionerna, så att den även passar och kan användas av den kära hustrun.

Framsteg i omskaftning av santoku kockkniv - Skafta om gammal santoku - Work in progress...

Så har det blivit några ytterligare steg på vägen i att skafta om en 7-8 år gamla japanska santoku kockkniv. Som synes är det ett oktagonalt WA-skaft som den begåvas med och det tycker jag den är värd efter så lång och trogen tjänst. Det återstår fortfarande en del arbetete som epoxyfylleri av några små håligheter, fila till front och bakänden, finputs, oljning och polering. Men det skall jag försöka hinna med i början av nästa vecka.

Delarna i det nya skaftet är valnöt (den större biten), satineé bloodwood i bolstret och mellanlägg av svart vulkfiber och nickelsilver. Förutom ovanstående slutarbete så har jag planerat in ytterligare en grej innan jag anser att santokun är helt färdig att börja användas igen. Mer om det längre fram.

Undersidan

Översidan

En (wip) bild från det tidigare slipsteget.

Omskaftning av santoku kockkniv - Rehandle of older santoku - Walnut & Satineé Bloodwood. WIP.

Framsteg i omskaftningen av vår santoku kockkniv. Den är planerad att få ett åttakantigt (oktagonalt) WA-skaft, så det återstår lite arbete innan det är klart. Jag har ännu inte bestämt storleken eller vinklarna på dessa 4 nya faser, så jag får skissa och prova mig fram innan jag börjar slipa. Skaftet består av satineé bloodwood i bolstret och valnöt i resten, avdelat av vulkfiber och nickelsilver.

På gång omskaftning av santoku kockkniv - Wip rehandle of older santoku - Walnut & Satineé Bloodwood...

Den här japanska santokukniven har några år på nacken, så jag tyckte det var hög tid att snygga upp den med ett nytt åttakantigt/oktagonalt wa-skaft i valnöt och satinee bloodwood. Nästa steg är att slipa fram yttermåtten på skaftet och börja med den åttakantiga formen. Uppdateringar följer.

Två nya gyuto japanska kockknivar i damaskstål och VG-10 för omskaftning...

Två japanska omskaftningsprojekt från Gekko i VG-10 och damaskstål. Den ena skall få skaft i desert ironwood, den andra är ännu inte spikad.

Den 1:a och 2:a kniven jag gjorde i början av 1990-talet, återfunna vid röjning...

Min fru gjorde litet utrensningar i diverse olika lådor i vår garderob härom dagen, och då dök de två första knivarna jag gjorde i början av 1990-talet oväntat upp. Inspirationen och designen har jag ingen aning om var den kom ifrån, men förmodligen från någon knivmakarbok (kanske Bo Bergman).

Den första kniven är tillverkad i flammig al och horn, och den var en present till min fru att ha i handväskan. Den andra är litet mer nordisk i designen, och trädelen i slidan kommer från dansgolvet på Baldakinen. En bekant köpte golvet och bröt loss det när dom stängde och är i flammig jackaranda. Knivarna är i bra skick och har nu plockats fram igen för att användas.

Jag kommer inte ihåg vad det är för blad, men dom är fabrikstillverkade och kommer med stor säkerhet från Kero, Slöjddetaljer eller någon annan säljare. Knivarna tillverkades innan jag upptäckt alla handsmidda blad från olika smeder eller börjat tillverka egna blad.

Kniv 1 i flammig al, masur, renhorn och trämellanlägg (behöver lite olja).

Kniv 2 i valnöt och litet andra träslag + aluspacer. Slidan i rårand och flammig jackaranda (behöver oljas in).

Billigt och litterärt knivblock för kock och köksknivar. Gör det själv...

Billigt och lättillverkat knivblock för den händiga och även den med tummen mitt i handen. Allt som behövs är några gamla oanvända böcker och snöre. Kostruktionsmässigt enkelt och klart att använda efter högst några minuter (inga insexsnycklar eller manual nödvändigt).

Svensk Knivförenings forum...

När jag skrev härom dagen om Svenskt Knivforum så glömde jag att också nämna Svensk Knivförenings Forum, som funnits i många år och är en hållplats för medlemmar i Knivföreningen.
> Svensk Knivförenings Forum <

Saya för santoku kockkniv, första försöket färdigt...

Första egna tillverkade sayan för en santoku.

Första sayan klar, i rötad al.

Så har jag tillverkat då tillverkat min första saya för en santoku kockkniv. Det var meningen att det skulle bli ett nytt skaft på kniven, men då jag inte hade något stabiliserat skaftämne som passade så fick det anstå ett tag. Jag har skickat några bitar på stabilisering, så det kommer efter jul.

Det fick bli en saya i stället, då jag hade passande virke för detta hemma. Sidorna är tillverkade i lätt rötad al, mellanlägget i lönn och kantlisten runt det hela i rosenträ. Jag blev väldigt nöjd med resultatet även om det inte blev presspassning (men näst intill). Det som återstår är att tillverka stopptappen så att kniven inte kan glida ut.

Saya för santoku.

Svenskt Knivforum. Bra knivforum som lovar gott...

Bra knivforum som lovar gott. Behöver fler medlemmar så bli medlem och lufta dina frågor, åsikter samt diskutera alla typer av knivar, kockknivar, fällknivar, bruksknivar, jaktknivar, knivslöjd, knivmaterial, knivslipning m.m. > Svenskt Knivforum <

Kniv av Rick Marchand

Santokukniv i damaskerad VG-10

Santoku omskaftning, nytt åttkantigt skaft. Santoku rehandle...

Nytt skaft på en santoku japansk kockkniv. Jag tyckte det var dags att skafta om en av favoritknivarna som används dagligen till olika göromål, en santoku kockkniv som har en 8-10 år på nacken. Den behöver definitivt snyggas upp med ett nytt åttakantigt skaft i stället för det ovala skaftet i ho-wood som det nu har.

Jag försökte knacka loss det i ett stycke men märkte att det var limmat med epoxi. Det var inget annat att göra än att ta fram ett stämjärn och spräcka hela skaftet och även plastkragen.

Nu gäller det bara att hitta en passande träbit i gömmorna så att det hela går att slutföra innan jul då kniven kommer att behövas.

Vintage japansk kockkniv i laminerat 3-lagers (sanmai) kolstål, en funktionell och formskön favorit...

Såg den här kniven till salu på eBay och blev väldigt sugen att bjuda. Den är i väldigt bra brukskick och det krävs inte mycket för att återställa den till ett fantastiskt orginalskick, samt för att användas. Göra rent bladet och ta bort lite rost, lägga upp en ny "scary sharp" egg samt putsa och olja skaftet, så har man en kniv som kan användas i 30-40 år till.

Jag bestämde mig för att inte bjuda (något jag förmodligen ångrar), men då blir någon annan väldigt nöjd i stället.

Priset för stunden är 270:- och slutpriset kommer nog att landa runt 400-450:-, som är väl värt pengarna. Vad får man för ny kockkniv för den summan idag? Inget som är i närheten när det gäller kvalitet, hantverk och karaktär.

Japanska kockknivar, anatomi och terminologi. Gyuto, Santoku, Nakiri...

Japanska kockknivar, anatomi och terminologi. Vad heter de olika delarna i en japansk kockkniv.

Förlagan/orginalbilden till terminologin kommer från Z Knives