Första besöket på Knivveckan i Ludvika 2015 avklarat, efter 17 års uppehåll...

Det var intressant och skojigt att komma tillbaka till Knivveckan i Ludvika efter 17 års frånvaro, även om vädret denna första dag inte var det bästa. Men jag minns att det var liknande väder även på "den gamla goda tiden" på 1990-talet, så det var bara att bita ihop och klä sig efter rådande väderlek.

Flera bekanta och kända ansikten sedan sist det begav sig fanns på plats och även många nya. Vackra knivar, knivblad och knivmaterial fanns till försäljning, så det skulle inte vara dumt med en kappsäck med guldpengar a la Pippi som man kunde ösa ur. En del inköp blev det ändå även om behovet inte var akut, men man kan ju inte lämna knivveckan utan lite nytt att gotta sig åt.

Detta är i första hand ett bildinlägg (många bilder), så det hela kommer att portioneras ut i lagom inlägg.

Gunnar Holmberg från Svensk Knivförening och Roger Wall från Wallarna 

Slöjdträ utbyter väsentligheter, eller är det något så simpelt som vädret?

Knivar av knivmakare Jorn Sonderskov.

Knivar av knivmakare Jorn Sonderskov.

Knivmaterial till salu.

Knivblad av Poul Strande.

Knivmaterial till salu.

Knivblad av Robert Matsson.

Knivmaterial till salu.

WIP. Nya skaft på gyuto kockknivar, VG-10 stål och desert ironwood...

På gång, omskaftning av 2 st gyuto kockknivar i VG-10 stål och damaskuskappa. Det är desert ironwood i de nya skaften och specialnitar i mässing och rostfritt. Förhoppningsvis snart klara.

Knivveckan i Ludvika 2015, dags igen efter ca: 17 års frånvaro...

Den 8 - 11 juli 2015 är det dags för den årliga knivveckan i Ludvika.

Jag har inte varit där på ca: 17 år, men nu när jag som senior börjat med knivar igen så är det ett måste i kalendern. Det skall kollas och handlas material, se de fantastiska knivarna som är inlämnade till tävlingen samt träffa gamla bekanta som man inte sett på år och dag.

Det kommer förhoppningsvis även att finnas en hel del nya ansikten / knivmakare på plats, för det bör ha hänt en hel del under min frånvaro.

Den 3:e nakiri kockkniven som fått nytt skaft, omskaftningen av japansk kockkniv i flammig björk & valnöt...

Nu är den senaste omskaftningen av en nakiri japansk kockkniv färdig för brukaren. Skaftet är i traditionell åttakantig japansk stil, flammorna och mönstret i björkskaftet blev verkligt bra, med en spektakulär 3D-look.
Mellanlägget är i valnöt, aluminium och vulkfiber.

Bladet är laminerat i aogami stål (blue paper) och blötjärn.

Nakiri kockkniv med nytt skaft, omskaftning av japansk kockkniv i valnöt och björkvril...

Vid dagens tidigare inlägg av en japansk kockkniv av bunkamodell glömde jag helt bort att jag blev klar med en nakiri kockkniv förra veckan, och som jag glömt att lägga in på bloggen.

Den här kniven fick ett nytt skaft i vackert mönstrad valnöt och björk (vril) med mellanlägg i svart vulkfiber. Skaftet är i klassisk japansk oktagonal modell, som är väldigt skönt och praktisk i användning. Numer mitt favoritskaft på köksknivar.

De flesta blir positivt överaskade när de testar åttakantiga skaft, då den kantiga formen gör att de tror att den skall vara obekväm.

En matchande saya i valnöt fullbordar det hela

Nytt skaft, omskaftning av japansk bunka kockkniv, björkvril och goncalo alves...

Nu är den första omskaftningen av en av de japanska kockknivarna helt klar.

Kniven är en bunka i blue paper steel (aogami). Skaftet är gjort av björkvril med mellanlägg av goncalo alves, aluminium och svart vulkfiber samt inoljad. Skaftet gjorde jag i traditionell japansk åttakantig modell då det är skönt och praktiskt att använda, att det dessutom är en väldigt snygg skaftmodell, är ytterliga bonus.

Kanske det även blir en saya så småningom, vi får se.

Sämre bildkvalitet i blogger, försämrade bilder i blogspot, bättre bilder i din blog...

Dålig bildkvalitet i blogger

Det här handlar inte om knivar, men jag tänkte att kan vara av intresse för andra som bloggar och som är missnöjda med bildkvaliteten i blogger.

Sedan början av maj 2015 har bildkvaliteten försämrats drastiskt i bilderna jag lägger upp i min blog. Jag lägger upp rena och knivskarpa bilder, men i inläggen blir resultatet en grynig, pixlad, oskarp, platt och komprimerad bild som inte gör bloggen eller någon besökare glad.

Jag testade med olika storlekar och kvaliteten på bilderna för att försöka komma till rätta med problemet, utan någon förbättring. Så det var bara att försöka hitta en lösning på nätet i stället, och det var inte alls svårt att rätta till. Hela problemet ligger hos koden i blogger, och här kommer lösningen om du också frustrerats och vill få bättre bilder i din blog.

Det finns förmodligen andra sätt att fixa till det här problemet, men för mig har det här fungerat och inneburit en avsevärd förbättring.

Ladda upp och lägg in bilden, välj den storlek och placering du vill ha. Gå därefter över till HTML-läget och leta upp koden för bilden som ser ut ungefär som i följande bild.

Leta därefter upp en bit kod som ser ut som något av följande "/s200"  "/s320"  "/s400" eller "/s640" (beroende på vilken bildstorlek du valt). I mitt exempel ovan är det /s320 som markerats i grön färg.

Ta bort den koden helt och hållet inklusive backslashen före s320. Det är det steget i koden som komprimerar dina bilder som visas i inläggen. Uppdatera därefter din blog och du skall se en avsevärd förbättring i bildkvalitet. Rör inte den röda texten i koden "/s1600" som styr kvaliteten i full storlek när du klickar på bilden.

Här under följer några bilder på knivar (naturligtvis) med ovanstående kod inkluderad, och med den borttagen. Stor skillnad eller hur?

Den första bilden innan jag tagit bort koden /s320

Och efter att koden tagits bort

Den andra bilden innan jag tagit bort kodsnutten

Och efter att koden tagits bort

WIP, att skafta om tre japanska kockknivar.Två nakiri och en bunka, aogami och rostfritt stål...

Det går framåt med i omskaftningen av de tre japanska kockknivarna. Skaften har tagit form och finputsats till 600 korn. Det enda som nu återstår är att runda av fram och bakkanten och att limma i bladen. Sedan är det bara inoljningen kvar. Banske blir det lite bets innan det steget, men där har jag inte bestämt mig än.

Skafta om japanska kockknivar. En bunka och två nakiri i blue paper aogami kolstål...

Lite framsteg på fronten att skafta om några japanska nakiri och bunka kockknivar. Ett skaft är i det närmaste färdigt, medan två ligger litet efter (2/3-delar klara).

Det som är kvar att göra på det första är avfasning i fram och bakkant, finputs med stigande grader av slippapper samt inoljning. Detta skaft är i valnöt och flambjörk med vulkfiber emellan.

På de två andra återstår att slipa fram de sekundära slipfaserna för att få fram den klassiska åttakantiga / oktagonala formen på skaftet. Dessutom avfasning, finputs samt inoljning. Dessa skaft är i olika typer av björk (flammigt och tvärsågat) med mellanlägg i valnöt och makassar ebenholts. Mellanlägg i mässing respektive aluminium och vulkfiber.

Alla skaften är epoxilimmade och stiftade internt med längsgående stavar i bambu. Detta för att jag vill ha skaften utan knivblad i, när jag frihandsslipar fram formen på skivputsen och bandslipen. Ett stort kockknivsblad skulle bara vara i vägen under detta arbete och försvåra det, samt risken skulle vara stor för sliprepor i bladet.
Stiften hjälper även till att hålla ihop skaftet när det är metallmellanlägg med i ekvationen. Utan dessa skulle värmen från metallslipningen göra så att epoxilimmet skulle mjukna/ lossna, med resultat att bitarna faller isär.

Som de flesta knivmakare vet är det inte lätt att foto knivar, så att bilderna gör dom rättvisa. Det är blänk och reflexer i metallen, perspektivförskjutning och felaktig färgåtergivning av trä, horn och andra skaftmaterial. Det hjälper inte att kalibrera färgerna hjälpligt, då olika visningsskärmar återger färger väldigt olika.
Att de dessutom är oinoljade som på de här bilderna underlättar inte det minsta, då de inte ens är i närheten av sin slutgiltiga potential. Detta kompenserar jag med nästa inlägg, med bladen på plats och skaften inoljade och polerade.

WIP, på gång. Skafta om, omskaftning, nya skaft på japanska kockknivar...

Det här är vad jag håller på med för tillfället, omskaftning eller nya skaft på några japanska kockknivar. Det är inga större fel på skaften som satt på knivarna (helt nya knivar), men det är roligare med lite snyggare och mer exklusiva skaftmaterial som gör att knivarna blir personliga och sticker ut, helt enkelt snyggare.

Träslagen som jag använder är bl. a. björkvril (flammig), klykvirke från björk, valnöt, desert ironwood plus lite olika mellanläggsbitar. Lite vulkfiber och metallmellanlägg kommer även att komma till.

Egentligen skulle skaftämnena ha varit stabiliserade med MMA, men Stig i Växjö verkar inte vara särskilt intresserad av att utföra stabilisering då han inte ens bryr sig om mina mail (eller har han mailtrubbel eller slagit igen). Så ostabiliserat får det bli.

Slutresultatet kommer så småningom.

Klicka bild för större och bättre...

Ny skärbräda i ändträ av mahogny och al, bättre än den föregående...

Då jag har en hel del virke kvar från det att jag byggde elgitarrer och basar, så tyckte jag det var dags att se till att det kom till nytta i stället för att bara ligga och ligga. Jag tyckte att det skulle passa bra med en skärbräda i ändträ enligt vedertagen förebild. Det är ju bara att kolla på YouTube för att få information och inspiration, vilket även jag gjorde.

Det hela var ganska okomplicerat och skärbrädan blev klar efter två slöjdkväller i lokalen där jag håller till för litet större arbeten och med passande maskiner. Slutresultatet är jag ganska nöjd med och det hela blev som jag tänkt mig. Nu skall jag bara hitta passande gummifötter till den. Sådana där som man alltid hittade på Clas Ohlson tidigare innan de blev helt utslätade vanliga butiker, synd. Det skall även på en blandning av bivax och parafinolja som ytterligare skydd.

Klicka bilder för större och bättre.

Skärbräda i flammig al, nedtagen vid sönernas skola...

Den här skärbrädan gjorde jag för 10-15 år sedan av en stor bit flammig al som blev nedtagen vid min sons skola. Alen sågades upp som virke till skolans träslöjd, men jag fick dessutom en skaplig bit då jag hjälpt till att bygga elgitarrer och elbasar tillsammans med de äldre eleverna till skolans musikavdelning.

Jag gjorde då den här skärbräda av en spillbit. Tyvärr så är väl al inte det bästa virket för en skärbräda och definitivt inte i längsträ, helt enkelt för mjuk för ändamålet. Men snygg var den i alla fall, främst tack vare det vackra träet.

Brädan hamnade uppe på ett köksskåp där den blev liggande. Vid en utrensning frågade den kära hustrun om det inte gick att göra något annat av den, då den inte kom eller varit till användning. Naturligtvis tänkte jag automatiskt knivskaft, men då måste den först stabiliseras. Får ta mig ytterligare en funderare innan jag bestämmer mig.

Pimpad fällkniv - Pimped folding knife - Enlan folder - Enlan fällkniv...

Har jobbat några dagar med att göra om en Enlan fällkniv, med nytt skaft i flammig lönn. Det är det första steget i förvandlingen / pimpningen. Nästa steg blir ytterligare litet fix för att få till en bra fällkniv med ett mer eget stuk än fabriksutförandet.

Pimpningen behövs inte för knivens funktion, dess prestanda eller användbarhet, det är enbart knivmekar-DNA:t som gör sig påminnt att inte kunna hålla fingrarna i styr. Av samma anledning som man bygger om och fixar till andra företeelser som bilar och motorcycklar etc.

Om jag nu vill ha något eget i fällknivsväg, varför då inte bygga en från grunden? Svaret är enkelt. Jag har varken maskinerna, verktygen, materialet eller platsen för att genomföra det hela.

Men färdiga fällnivsschassin från knivmaterialsäljarna går väl att använda. Javisst, men då blir det bra mycket dyrare, samt man begränsas av det ganska mediokra utbudet som säljarna tillhandahåller och det ofta är tomt på deras hyllor när det gäller chassin.

Det bästa är helt enkelt att köpa in knivarna själv från Kina och skruva bort G10/micartaskalorna och sedan ta isär dom. Då har man ett utmärkt chassi att utgå ifrån, till ett pris som är en spottstyver av vad som finns att tillgå från nationella knivmaterialsäljare.

Men hur är det med deras kvalitet, det är ju gudbevars "made in China".
Man blir absolut inte besviken. Väljer man en kniv från någon av de mer välkända och etablerade tillverkarna som t.ex. Enlan, Sanremnu eller Ganzo, så får man en fällkniv som är de mest prisvärda på marknaden. Bra konstruktion och utmärkt stål och finish. Många av de klassiska etablerade europeiska och amerikanska tillverkarna förlägger mer och mer av sin produktion av knivar till liknande kinesiska fabriker, och använder samma stål och material. Jämför man med de fällknivschassin som erbjuds av svenska materialsäljare, så är det ingen tvekan om vilket som är det bästa alternativet både kvalitets och prismässigt.

Att de dessutom är utmärkta presenter att knåpa ihop till vänner och bekanta, och som även uppskattas av personer som normalt inte har ett överdrivet knivintresse, är bara en bonus. Även kvinnliga släktingar och vänner kan räknas in i den kategorien, om man anpassar storleken och utförandet..

Appropå vrilarna i tidigare inlägg, det finns dom som är värre...

De mest fantastiska vrilarna på träd hittar man ofta i offentliga miljöer och parker i städerna. Det är som om omgivningen och trädens ofta höga ålder är gynnsamma för vrilbildningar. Eller är det så att träden utvecklar dessa vrilar bara för att retas med alla slöjdare, då de är ouppnålig förbjuden frukt?

Trädet på bilden har allt av detta, mer vrilar än stam som synes. Det fortsätter även i samma mängd längre upp på stammen i 4-5 meter till plus mindre grova på grenar (kom ej med på bild). Art okänd, får vänta på att löven utvecklas mer.

Så var det det här med vrilar eller knosor till knivskaft och slöjdmaterial...

Ni när jag har börjat slöjda och göra knivar igen så märker jag att jag på nytt har drabbats av vrilsjukan. D.v.s att när man är ute i naturen så förbyts det allmänna naturintresset och allmänna observationer till att i stället koncentreras på träd och deras utväxter. När man går på en plats där man tidigare strövat så upptäcker man numera minsta lilla vril och utväxt man passerar, något man tidigare totalt ignorerat.

Dessutom börjar man tänka i banor som vem är markägare här, ska jag försöka ta reda på det och komma med en förfrågan o.s.v. Man blir lite som en insnöad kryssningsmissil, med den stora skillnaden att man sällan kommer till skott (med undantag för skott från mobilkameran). Man lägger dock in platsen där vrilen finns i det särskilda utrymme i hjärnan för "värdelöst vetande", om man någon gång skall göra slag i saken och agera i stället för att flanera.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även följande bild.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även ovanstående bild.

Björkvrilar på gång.

Lite större björkvril, finns en något mindre på baksidan.

Hasselvril, den första jag sett på en hassel.

Ekvril, behöver växa till sig.

Kniv från Bra och Begagnat á 5 kronor, som absolut måste räddas...

När man hittar gamla saker, verktyg och knivar på loppisar så är det svårt att låta bli att handla. Många saker kan se väldigt slitna och talliga ut, men under ett medfaret yttre finns det fortfarande ett utmärkt verktyg som vill komma fram igen.

Ett sådant objekt är kniven här under, som absolut måste räddas från ett oblitt öde. Jag tror att det kan vara en beskärningskniv eller skomakarkniv för att skära ut skinn, och då jag verkar i den forna skohuvudstaden i Sverige är det inte så långsökt (men jag kan ha fel, det händer titt som tätt). I alla fall så köptes den in för att användas till att skära till skinn till slidor, om inte det funkar så får i stället göra tjänst som trädgårds/pruningkniv. Den har nu genomgått den första knivspabehandlingen, och det som återstår är att bara att slipa upp eggen igen så att den göra tjänst i långliga tider framöver. Lite av patinan har lämnats kvar som ett bevis på knivens historia och användning.

Kiku Knives, japansk knivmakare/bladslipare av taktiska knivar. Kikuo Matsuda, en mästare och legend...

Kikuo Matsuda är en av de mest inflytelserika tillverkarna av taktiska/militära bruksknivar idag, och är en mästare i att slipa ut blad av egen design. Bladen slipas inte på en bandslip utan på en stor slipskiva/slipsten. De slipas utan stöd "freehand" och slipfaserna kan slipas konkava, plana, konvexa (hamaguri), vridna, dubbla eller tripla. Ibland är flera av ovanstående faser kombinerade i ett blad.

Kikuo har slipat i mer än 40 år och har haft ett stort inflytande på designen och konstruktionen av moderna taktiska knivar. Han har bl.a. samarbetat / designat med t.ex. SOG. Knivarna är robusta och tåliga och tillverkade för att tåla tuffa taktiska utmaningar.

Stålet han använder i knivarna är främst OU-31, men även D2, ATS-34, VG-10 och Sandvik 14C28N.

När bladen är fördigslipade och polerade genomgår de en speciell process där de etsas för att få en icke reflekterande ytfinish som även skyddar bladets från yttre påverkan och korrosion. Till skaftet föredrar Kikuo G-10, som textureras för att ge ett skönt och bra grepp. Till slidorna används kydex.

Priserna på knivarna börjar runt $200 för de enklaste modellerna och fortsätter sedan upp mot $800-900 för de mest avancerade knivarna. Ett tecken på att knivarna är väldigt eftertraktade bland brukare är att det i Kina tillverkas kopior av flera av Kikuos modeller för $60-100, men som inte ens är i närheten av orginalens kvalitet och känsla, så dessa bör absolut undvikas.

På YouTube finns det ett 25 minuter långt klipp från Kikuo Matsudas verkstad där man får se när han slipar fram bladen, plus intervjuer och demonstrationer av knivarna. Tyvärr så är klippet på ryska, men är man knivnörd så är det ändå en behållning att kolla in.

Klippet hittar du här.
Kiku Knives hemsida hittar du här.
Knivar och priser på knivar hittar du här (det finns även andra säljare av Kiku Knives, även i Europa).

Här följer litet bilder på en del av Kikuo Matsudas knivmodeller, men utbudet och antalet modeller är mycket större. Alla kanske inte faller mig i på läppen, då några är lite "over the top" smak och designmässigt, men man kan inte låta bli att beundra säkerheten och skickligheten i allt han gör. Kikuo Matsuda är ett verkligt proffs och en mästare.