2015-04-29

Så var det det här med vrilar eller knosor till knivskaft och slöjdmaterial...

Ni när jag har börjat slöjda och göra knivar igen så märker jag att jag på nytt har drabbats av vrilsjukan. D.v.s att när man är ute i naturen så förbyts det allmänna naturintresset och allmänna observationer till att i stället koncentreras på träd och deras utväxter. När man går på en plats där man tidigare strövat så upptäcker man numera minsta lilla vril och utväxt man passerar, något man tidigare totalt ignorerat.

Dessutom börjar man tänka i banor som vem är markägare här, ska jag försöka ta reda på det och komma med en förfrågan o.s.v. Man blir lite som en insnöad kryssningsmissil, med den stora skillnaden att man sällan kommer till skott (med undantag för skott från mobilkameran). Man lägger dock in platsen där vrilen finns i det särskilda utrymme i hjärnan för "värdelöst vetande", om man någon gång skall göra slag i saken och agera i stället för att flanera.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även följande bild.

Jättelik askvril som går runt hela stammen, se även ovanstående bild.

Björkvrilar på gång.

Lite större björkvril, finns en något mindre på baksidan.

Hasselvril, den första jag sett på en hassel.

Ekvril, behöver växa till sig.

2015-04-13

Kniv från Bra och Begagnat á 5 kronor, som absolut måste räddas...

När man hittar gamla saker, verktyg och knivar på loppisar så är det svårt att låta bli att handla. Många saker kan se väldigt slitna och talliga ut, men under ett medfaret yttre finns det fortfarande ett utmärkt verktyg som vill komma fram igen.

Ett sådant objekt är kniven här under, som absolut måste räddas från ett oblitt öde. Jag tror att det kan vara en beskärningskniv eller skomakarkniv för att skära ut skinn, och då jag verkar i den forna skohuvudstaden i Sverige är det inte så långsökt (men jag kan ha fel, det händer titt som tätt). I alla fall så köptes den in för att användas till att skära till skinn till slidor, om inte det funkar så får i stället göra tjänst som trädgårds/pruningkniv. Den har nu genomgått den första knivspabehandlingen, och det som återstår är att bara att slipa upp eggen igen så att den göra tjänst i långliga tider framöver. Lite av patinan har lämnats kvar som ett bevis på knivens historia och användning.


2015-03-20

Kiku Knives, japansk knivmakare/bladslipare av taktiska knivar. Kikuo Matsuda, en mästare och legend...

Kikuo Matsuda är en av de mest inflytelserika tillverkarna av taktiska/militära bruksknivar idag, och är en mästare i att slipa ut blad av egen design. Bladen slipas inte på en bandslip utan på en stor slipskiva/slipsten. De slipas utan stöd "freehand" och slipfaserna kan slipas konkava, plana, konvexa (hamaguri), vridna, dubbla eller tripla. Ibland är flera av ovanstående faser kombinerade i ett blad.

Kikuo har slipat i mer än 40 år och har haft ett stort inflytande på designen och konstruktionen av moderna taktiska knivar. Han har bl.a. samarbetat / designat med t.ex. SOG. Knivarna är robusta och tåliga och tillverkade för att tåla tuffa taktiska utmaningar.

Stålet han använder i knivarna är främst OU-31, men även D2, ATS-34, VG-10 och Sandvik 14C28N.

När bladen är fördigslipade och polerade genomgår de en speciell process där de etsas för att få en icke reflekterande ytfinish som även skyddar bladets från yttre påverkan och korrosion. Till skaftet föredrar Kikuo G-10, som textureras för att ge ett skönt och bra grepp. Till slidorna används kydex.

Priserna på knivarna börjar runt $200 för de enklaste modellerna och fortsätter sedan upp mot $800-900 för de mest avancerade knivarna. Ett tecken på att knivarna är väldigt eftertraktade bland brukare är att det i Kina tillverkas kopior av flera av Kikuos modeller för $60-100, men som inte ens är i närheten av orginalens kvalitet och känsla, så dessa bör absolut undvikas.

På YouTube finns det ett 25 minuter långt klipp från Kikuo Matsudas verkstad där man får se när han slipar fram bladen, plus intervjuer och demonstrationer av knivarna. Tyvärr så är klippet på ryska, men är man knivnörd så är det ändå en behållning att kolla in.

Klippet hittar du här.
Kiku Knives hemsida hittar du här.
Knivar och priser på knivar hittar du här (det finns även andra säljare av Kiku Knives, även i Europa).

Här följer litet bilder på en del av Kikuo Matsudas knivmodeller, men utbudet och antalet modeller är mycket större. Alla kanske inte faller mig i på läppen, då några är lite "over the top" smak och designmässigt, men man kan inte låta bli att beundra säkerheten och skickligheten i allt han gör. Kikuo Matsuda är ett verkligt proffs och en mästare.





2015-03-17

Desert Ironwood / Olneya tesota, även kallat Arizona Ironwood. Fantastisk trä och en favorit för knivmakare...

Desert Ironwood, knivmakarens mest exklusiva träslag.

Desert Ironwood, fördelar: Om du är en knivmakare, vet du förmodligen redan mycket av det som följer. Att det har fantastiska mönster och färger från gult över olika bruna nyanser till svarta stråk. Att det är så dimensionellt stabilt att det är skrämmande, det rör sig inte det minsta. Att det har en otrolig lyster och chatoyance som gör att det är en dröm att polera. Att det är helt fantastiskt att svarva.

Desert Ironwood, nackdelar: Trädet är inte stort, har ett krokigt växtsätt samt är begränsat till i huvudsak Sonoraöknen, sydvästra USA och nordvästra Mexico som enda växtplats. Detta medför att utbudet är begränsat, samt att de användbara bitarna är förhållandevis små och dyra.

Desert Ironwood (Olneya tesota)

Utbredning: Sydvästra USA och nordvästra Mexico

Storlek: 6-10 m i höjd, diameter på stam 0,3-0,6 m. På skyddade platser kan trädet bli större

Torkad vikt: Ca; 1,210 kg/m3

Specifik vikt: Högre än 1,0 även som torkat virke. D.v.s.tyngre än vatten så det sjunker

Janka hårdhet: 1480 kgf (14,500 N)

Krympning: Inga data tillgängliga, men rapporteras vara väldigt stabilt vid användning

Färg/utseende: Kärnvedens färg varierar från gult/orange  till mörkt rött eller brunt, med mörkare stråk i lila och svart. Vissa bitar kan vara helt svarta. Gul ytved som är skarpt avskild från kärnveden.

Textur/struktur: Beroende på trädets storlek är strukturen oftast knotig eller vildvuxen. Jämn och fin textur med utmärkt naturlig lyster.

Att bearbeta: Svår på grund av den höga tätheten. Högt motstånd mot skärande verktyg, så skarpa verktyg är viktigt.

Användningsområde: Desert Ironwood används främst till små projekt som knivskaft, pistolkolvar, smycken etc. Bra att svarva och lätt att polera till fantastisk glans och lyster.

Den vänstra bilden är garanterat Photoshoppad.
Allergi/hälsoaspekt: Inga officiella studier har gjorts på Desert Ironwood, men rapporter tyder på att sågspån kan vara irriterande för hud och andningsorgan.information.

Pris/tillgång: Storleken och den begränsade tillgången (dess ovanlighet) medför att priserna är extremt höga på Desert Ironwoodvirke.

Hot/skydd: Arten finns inte listad i CITES bilagor eller på IUCN:s Red List över hotade arter..

Besläktade arter: Inga tillgängliga.

Kommentarer: Desert Ironwood kan uppnå en ålder på 1500 år. Kärnved på döda träd är i det närmaste icke biologiskt nedbrytbart, i stället vittrar den bort genom fysiska processer. Ett dött träd kan stå kvar 100-tals år innan det skattat åt förgängligheten.
Ironiskt nog är den närmaste släktingen till Desert Ironwood sockerärten, som har liknande blommor och blad och ärtskideliknande frökapslar.

Här under följer ytterligare ett gäng bilder på Desert Ironwood för olika projekt.
OBS!!! Tänk på att det är ganska vanligt att förbättra färgen och kontrasten på bilder av den här typen i Photoshop innan man lägger upp dom på nätet, särskilt om de är till försäljning. Ibland kan detta vara svårt att avgöra om det är skickligt gjort av en driven proffsig Photoshoppare.

Bilder på sidan kommer från olika källor på nätet, bl.a.
Kitchen knife forum.
Arizona Ironwood.
eBay
Bark River Knives




Typiskt Photoshopförbättrade bilder på Desert Ironwood.


Förmodligen Photoshoppade...




2015-03-15

Rysk konstkniv med snygg gravyr. Veckans bitjärn (kniv) för knivnördar...

Ännu en spektakulär konstkniv av en rysk knivmakare, med fantastisk gravyr och koftagiri. Även den här gången har jag problem med tillverkarens namn då mina kunskaper i kyrillisk text inte har förbättrats sedan sist, jag har dessutom ingen aning om var i den ryska texten namnet finns. Men kniven talar i alla händelser för sig själv.


Japanska gyuto kockknivar i damaskus, bra ämnen för omskaftning med snyggare trä...

Bra Japanska gyuto kockknivar, utmärkta ämnen för skafta om / omskaftas med snyggt stabiliserat trä eller kanske halvor av Desert Ironwood/Arizona Ironwood. Det kan kanske även vara läge med dold nitning / infästning, för att det västerländska träskaftet skall framhävas bättre. Har lite funderingar på hur jag skall genomföra det för att det skall hålla. Men i slutändan kan det bli vanliga (ovanliga nitar) skruvnitar i lite annorlunda design.



2015-03-03

Kockkniv / kökskniv. Veckans loppisfynd, ett vintage Sheffield skinkknivset i fantastiskt skick...

Knivsetet i det här inlägget hittade jag igår på Myrorna för 35:00 per del, totalt 70 kronor. Ett riktigt fynd med mitt mått mätt. Ett set i "old school-design" från tiden när far skar upp söndagssteken.

Det är ett vintage Sheffieldtillverkat skinkset, som är i det närmaste oanvänt och med skaft i imiterat elfenben. Kniven är vass, med vad som verkar vara den ursprungliga fabriksslipade eggen, det finns inte det minsta tecken på sliprepor efter senare påbättring. Eggen är inte i paritet med nutida bättre knivar, men tillräckligt vass för exempelvis julskinkan.

Det jag undrar litet över är vad den utfällbara delen på baksidan av gaffeln fyller för funktion. Som stöd funkar det inte, och inte heller som någon form av stopp. Finns det någon med bättre kunskap och erfarenhet, så lämna gärna info / förklaring med en kommentar.



2015-02-19

Vintage knivblock med stil och karaktär, lite 50-60-tals "old school" design...

Jag måste erkänna att jag är svag för saker med litet annorlunda "old school" design och stil. Prylar och tillbehör som har litet karaktär och historia, som t.ex. knivblocken här nedanför. De är amerikanska knivblock från mitten av 1900-talet och de har en egen mjuk design med litet art-deco inspirerade former som gillar. Att de dessutom visar tecken på patina, en historia och att de har använts under lång tid, gör att de sticker av mot moderna knivblock som är väldigt snarlika varandra. Tyvärr så går det inte att få tag på något liknande här i Sverige, så det blir väl till att i stället snickra ihop något liknande själv.

Jag är medveten om att moderna knivblock är väldigt praktiska, tillverkade i bra material och med ren design, men i mina ögon finns det ändå något som fattas för att jag skall lägga pengar på att köpa ett och placera det i vårt kök.

Vintage knivblock