De olika typerna av skaft på japanska kockknivar. Ovalt skaft, D-skaft, oktagonalt och hinouraskaft...

Det finns 4 olika traditionella huvudtyper av skaft på japanska kockknivar, samt den västerländska modellen. Den västerländska känner de flesta redan till, men det är ett tema med variation främst i form och utseende. Modellen finns som halv eller heltånge.

När det gäller de japanska skaften så finns det som sagt var fyra huvudtyper, det ovala skaftet, D-skaftet, det oktagonala skaftet och hinouraskaftet. Alla utom D-skaftet passar både höger och vänsterhänta.
Skaften fästs på tången främst genom att bränna in tången, men även limmade skaft förekommer. Skaften som bränns på tången gör dessa lätta att byta då behov av detta uppstår, men sitter ändå säkert och lossnar inte i första taget.
De vanligaste träslagen är ho (magnoliaträ), iichi och bränd/rostad kastanj. De vanligaste skaften är de ovala och D-skaften. De åttakantiga och hinouraskafter återfinns främst på  dyrare knivar. Även mer exotiska träslag används på mer exklusiva knivar. Många japanska knivtillverkare erbjuder oftast olika alternativ av ovanstående skafttyper till sina knivar.

Ovalt skaft.

D-skaft.

Oktagonalt (åttakantigt) skaft.

Hinouraskaft. En kombination av det åttakantiga och ovala skaftet.

Omskaftningen, det nya skaftet på santoku kockkniven nu helt klart, är nöjd med det hela...

Så då var det hela klart och kniven kan börja göra tjänst igen (lite mer olja kanske skall till). Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resultatet, men nästa omskaftning (redan inplanerat) skall bli litet nättare i dimensionerna, så att den även passar och kan användas av den kära hustrun.

Framsteg i omskaftning av santoku kockkniv - Skafta om gammal santoku - Work in progress...

Så har det blivit några ytterligare steg på vägen i att skafta om en 7-8 år gamla japanska santoku kockkniv. Som synes är det ett oktagonalt WA-skaft som den begåvas med och det tycker jag den är värd efter så lång och trogen tjänst. Det återstår fortfarande en del arbetete som epoxyfylleri av några små håligheter, fila till front och bakänden, finputs, oljning och polering. Men det skall jag försöka hinna med i början av nästa vecka.

Delarna i det nya skaftet är valnöt (den större biten), satineé bloodwood i bolstret och mellanlägg av svart vulkfiber och nickelsilver. Förutom ovanstående slutarbete så har jag planerat in ytterligare en grej innan jag anser att santokun är helt färdig att börja användas igen. Mer om det längre fram.

Undersidan

Översidan

En (wip) bild från det tidigare slipsteget.

Omskaftning av santoku kockkniv - Rehandle of older santoku - Walnut & Satineé Bloodwood. WIP.

Framsteg i omskaftningen av vår santoku kockkniv. Den är planerad att få ett åttakantigt (oktagonalt) WA-skaft, så det återstår lite arbete innan det är klart. Jag har ännu inte bestämt storleken eller vinklarna på dessa 4 nya faser, så jag får skissa och prova mig fram innan jag börjar slipa. Skaftet består av satineé bloodwood i bolstret och valnöt i resten, avdelat av vulkfiber och nickelsilver.

På gång omskaftning av santoku kockkniv - Wip rehandle of older santoku - Walnut & Satineé Bloodwood...

Den här japanska santokukniven har några år på nacken, så jag tyckte det var hög tid att snygga upp den med ett nytt åttakantigt/oktagonalt wa-skaft i valnöt och satinee bloodwood. Nästa steg är att slipa fram yttermåtten på skaftet och börja med den åttakantiga formen. Uppdateringar följer.

Två nya gyuto japanska kockknivar i damaskstål och VG-10 för omskaftning...

Två japanska omskaftningsprojekt från Gekko i VG-10 och damaskstål. Den ena skall få skaft i desert ironwood, den andra är ännu inte spikad.

Den 1:a och 2:a kniven jag gjorde i början av 1990-talet, återfunna vid röjning...

Min fru gjorde litet utrensningar i diverse olika lådor i vår garderob härom dagen, och då dök de två första knivarna jag gjorde i början av 1990-talet oväntat upp. Inspirationen och designen har jag ingen aning om var den kom ifrån, men förmodligen från någon knivmakarbok (kanske Bo Bergman).

Den första kniven är tillverkad i flammig al och horn, och den var en present till min fru att ha i handväskan. Den andra är litet mer nordisk i designen, och trädelen i slidan kommer från dansgolvet på Baldakinen. En bekant köpte golvet och bröt loss det när dom stängde och är i flammig jackaranda. Knivarna är i bra skick och har nu plockats fram igen för att användas.

Jag kommer inte ihåg vad det är för blad, men dom är fabrikstillverkade och kommer med stor säkerhet från Kero, Slöjddetaljer eller någon annan säljare. Knivarna tillverkades innan jag upptäckt alla handsmidda blad från olika smeder eller börjat tillverka egna blad.

Kniv 1 i flammig al, masur, renhorn och trämellanlägg (behöver lite olja).

Kniv 2 i valnöt och litet andra träslag + aluspacer. Slidan i rårand och flammig jackaranda (behöver oljas in).

Billigt och litterärt knivblock för kock och köksknivar. Gör det själv...

Billigt och lättillverkat knivblock för den händiga och även den med tummen mitt i handen. Allt som behövs är några gamla oanvända böcker och snöre. Kostruktionsmässigt enkelt och klart att använda efter högst några minuter (inga insexsnycklar eller manual nödvändigt).