Har jobbat några dagar med att göra om en Enlan fällkniv, med nytt skaft i flammig lönn. Det är det första steget i förvandlingen / pimpningen. Nästa steg blir ytterligare litet fix för att få till en bra fällkniv med ett mer eget stuk än fabriksutförandet.
Pimpningen behövs inte för knivens funktion, dess prestanda eller användbarhet, det är enbart knivmekar-DNA:t som gör sig påminnt att inte kunna hålla fingrarna i styr. Av samma anledning som man bygger om och fixar till andra företeelser som bilar och motorcycklar etc.
Om jag nu vill ha något eget i fällknivsväg, varför då inte bygga en från grunden? Svaret är enkelt. Jag har varken maskinerna, verktygen, materialet eller platsen för att genomföra det hela.
Men färdiga fällnivsschassin från knivmaterialsäljarna går väl att använda. Javisst, men då blir det bra mycket dyrare, samt man begränsas av det ganska mediokra utbudet som säljarna tillhandahåller och det ofta är tomt på deras hyllor när det gäller chassin.
Det bästa är helt enkelt att köpa in knivarna själv från Kina och skruva bort G10/micartaskalorna och sedan ta isär dom. Då har man ett utmärkt chassi att utgå ifrån, till ett pris som är en spottstyver av vad som finns att tillgå från nationella knivmaterialsäljare.
Men hur är det med deras kvalitet, det är ju gudbevars "made in China".
Man blir absolut inte besviken. Väljer man en kniv från någon av de mer välkända och etablerade tillverkarna som t.ex. Enlan, Sanremnu eller Ganzo, så får man en fällkniv som är de mest prisvärda på marknaden. Bra konstruktion och utmärkt stål och finish. Många av de klassiska etablerade europeiska och amerikanska tillverkarna förlägger mer och mer av sin produktion av knivar till liknande kinesiska fabriker, och använder samma stål och material. Jämför man med de fällknivschassin som erbjuds av svenska materialsäljare, så är det ingen tvekan om vilket som är det bästa alternativet både kvalitets och prismässigt.
Att de dessutom är utmärkta presenter att knåpa ihop till vänner och bekanta, och som även uppskattas av personer som normalt inte har ett överdrivet knivintresse, är bara en bonus. Även kvinnliga släktingar och vänner kan räknas in i den kategorien, om man anpassar storleken och utförandet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar