Då jag gjort ett uppehåll på ca: 14 år i mitt knivmakeri så missar man mycket av vad som händer rent i knivbranchen, utveckling, materialval, modeller o.s.v. Något som slagit mig under de senaste månaderna när jag uppdaterat mina kunskaper och min insyn i knivmakarbranchen är hur många fantastiskt duktiga knivmakare det finns i dag, och det är likadant med knivsmederna .
Det var alla dessa skickliga knivmakare som fick mig intresserad av att börja göra knivar igen. Jag trodde knivmakeriet var ett avslutat kapitel för min del. Så för några månader sedan (som ganska nybliven senior) surfade jag runt på olika knivmakarsidor en dag, när jag inte hade något speciellt att göra. Allt jag säga är att jag fastnade igen. Vilka fantastiska knivar och vilken inspirationkälla det innebar att se allt detta. Jag hittade även en site där det gick att bläddra igenom flera nummer av Svensk Knivförenings medlemstidning Knivmakaren online, som innehöll massor av inspirerande bilder på prisknivarna från Ludvika och SM.
Sedan slutet av 90-talet har det hänt en del och många namn på knivmakare känner jag igen från den tiden, åker jag på någon knivträff så kommer jag att känna igen ännu fler personligen trots av vi alla är 15 år äldre. Några knivmakare har tyvärr fallit bort, medan andra har tillkommit. Det är likadant inom materialsidan till knivar, att utbudet av material har breddats ordentligt och att dessa material finns i knivar av alla typer. Regler för knivtävlingar har följt med utvecklingen på samma sätt, så att nya material accepteras.
Jag minns att jag tillhörde de tidigaste av säljarna av knivmaterial (tillsammans med några andra) som satsade på stabiliserat trä från USA. Jag fick tag på en bra liten leverantör som hade de mest fantastiska skaftämnen man kan tänka sig och som det var lätt att göra affär med. Oftast köpte jag bara 10-15 bitar i stöten (allt osett), men i stället kunde det ske 2-3 ggr i månaden. Fördelen var att det var förhållandevis snabbt och billigt att skicka, och det slank för det mesta igenom tullen under radarn. Det gick för det oftast snabbt som sagt var, men emellanåt fick jag ett kort autosvar på mina beställningsmail med texten "Gone fishing", då var det bara att vänta 5-10 dagar.
Vid knivveckan i Ludvika var det en bra åtgång på det stabiliserade, men även flera "traditionella" knivmakare som tyckte det var plastigt och onaturligt och som aldrig skulle kunna tänka sig något stabbat i knivarna dom tillverkade. Tittar man på deras nuvarande knivtillverkning, så hittar man trä, mammutbete, ben, horn och annat smått och gott (allt stabiliserat) i det stora flertalet av knivarna. Så man skall definitivt aldrig säga aldrig.
Nog om den utvikningen och tillbaka till knivmakarna och deras knivar. Jag är som sagt var väldigt imponerad av den stil, det hantverk, materialkänslan, detaljarbetet och den slutgiltiga helheten i kniven och slidans design. Det blir verkligen något att inspireras av och sträva efter när jag själv börjar göra knivar igen. Skickligheten finns i hela registret av knivtyper, ifrån den enklare brukskniven upp till avancerade konstknivar.
Dessutom har jag noterat att knivar av Skandinavisk typ även blivit förhållandevis stort internationellt, med särskilda avdelningar på flera knivmakarforum och där svenska knivmakare (tillsammans med norska & finska) är förebilder och inspirationskällor. Det är dom verkligen värda.
Jag har inkluderat litet bilder på knivar från några olika svenska knivmakare (som skulle kunna bli väldigt många) som illustration till inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar